Latest Entries »

Skärmavbild 2016-08-20 kl. 20.25.06.pngIdag har bloggaren tillsamman med familj igen utforskat det rätt så nya hemmets närmiljö. Skärgårdsdagarna här i Esbo gav oss en möjlighet att besöka ön Pentala. Skärmavbild 2016-08-20 kl. 20.28.29.pngVädret var fint. Vi tog båten (gratis idag) och åkte i ca 15 minuter. Sedan lade vi till vid Paven på bilden ovan. Där hittar man en liten restaurang. Ett hembygdsmuseum planeras när den. Borde öppnas om några år, sägs det. Också utan museum, är ön värt ett besök. Vi promenerade från båtbryggan och rundade träsket. Några bilder bifogas.

IMG_1523.JPG

För en fd Helsingforsbo är det märkligt att hitta så här fina naturmiljöer bara några kilometer från hemmet! Före promenaden åt vi en liten lunch. Paella för några av oss, varm korv för resten. Kaffe och kex efter promenaden. Fin dag.

Det var inte bara naturen som fascinerade. Som fysiker är bloggaren förstås intresserad av vetenskapshistoria. Stötte på det faktum att fysikern Bruno Pontecorvo rörstig i trakten. Han är välkänd i de rätta fysikerkretsarna. Han hörde till en grupp fysiker som samarbetade med Enrico Fermi i Rom före andra världskriget. Senare hittar man honom i samband med forskning kring atombomberna. Pontecorvo hade ändå kommunistiska tendenser och hamnade i trångmål i samband med Fuchs-härvan i USA. År 1950 gjorde han slag i saken och flydde till Sovjetunionen. Flyktvägen gick via Sökö och vidare till Porkala, som ju då hade en sovjetisk militärbas där. BP dog så sent som 1993 i Dubna, Sovjetunionens/Rysslands motsvarighet till CERN. Han utmärkte sig som neutrinoforskare. Spännande historia. Tvärs genom hemknutarna rörde han sig. Där ser man!

Förutom naturskönhet, sysslade vi också med draktillverkning. Barnbarnen fick konstruera varsin liten drake. De ska ännu testas, men när flickorna sprang med dem, såg de ut att fungera. Rolig dag. Rekommenderar ön också vanliga dagar för den som vill se en vacker skogsmiljö. Vandringen på Pentala hör till sommarens fina stunder!

 

IMG_1527.JPG

  

Skärmavbild 2016-08-06 kl. 12.18.30

 

I samhället behöver vi regler. Skrivna och oskrivna. Bloggaren är inte samhällsfilosof, men har ändå den uppfattningen att ju mer vi klarar av att följa oskrivna regler, desto bättre. Förbud och påbud känns en aning trista.

Nu talas det om kraftiga inskränkningar gällande rätten att röka. Tobaksröken har redan försvunnit från de flesta platserna i vår miljö. Restauranger och andra offentliga platser t.ex. Det är bra! I bilar får man snart inte röka om minderåriga barna sitter i passagerarsätena. Det är också helt på sin plats. Balkongrökning??

Om en granne säger sig lida, borde balkongrökaren förstå att låta bli sin cigg. Det tycker bloggaren. Men ett allmänt förbud! Går vi in på den linjen, borde väl en viss konsekvens råda? Alltså andra förbud!

Bloggaren är allergiker. Det finns saker som hugger till mot andningen. Tobaksrök i måttliga mängder har aldrig gjort det för mig. Däremot har vi – som bilden visar – parfymer! Inte alla av dem, men många innehåller doftämnen som är mycket irriterande. I stationstunneln vid Hfors järnvägsstation finns en butik som säljer lukttvål. Den heter Trash eller Plush eller något. Jag måste bokstavligen hålla andan om jag går förbi. Om inte, har jag kännbara andningskramper flera minuter efter doftsensationen. Under en resa i Edinburgh för några år sedan, bodde jag i ett hotell, vars reception var granne med en butik i samma kedja. Blev tvungen att skynda mig förbi receptionen för att inte förstöra delar av dagen. Ibland passerar jag någon person med starka doftvatten på gatan och känner samma sak.

Den absoluta mardrömmen är att gå på operan eller en biograf och hamna i närheten av någon egotrippare som hällt halva pavan doftvatten över sig där hemma. Det kan förstör hela kvällen. Detta trots att jag är måttligt doftallergisk! Hur ska det inte vara för de (ganska många) som verkligen är känsliga? Det har blivit ok att skälla på rökare, men nämner man parfymerna, tenderar många personer anse att man sjåpar sig!

Förbjuder vi balkongrökningen, borde vi också förbjuda parfymer på offentliga platser, kosmetikadelningar planerade så att man måste passera dem för att komma in i butiker osv. På en resa hem från Oxford för något dygn sedan, låg ett moln av kraftig parfymdoft över väntrummen i Heathrow. Hemskt! Det här är INTE bara mitt problem. Jag känner till flera personer med verkliga svårigheter här. Saken borde absolut tas på allvar. Om vi nu ska ha förbud!

Det tycker bloggaren!

IMG_1503IMG_1502IMG_1504

Bloggaren reste som medlem i Fysiksamfundet i Finland. Vi hade som mål att bekanta oss med fusionsforskningen i Oxfordstrakten. Sammanlagt ca 10 personerna var vi. Äkta hälften kom med, trots att fysiken inte är hennes område. Men man kan ju se mycket annat i Oxford också minsann! Och lite av det vill jag nu blogga om.

Många av oss känner ju till det här med college-enheter i Oxford. Kända namn har de, Trinity, Christchurch, Balliol, Magdalen…

Vi besökte ett antal av dessa, turister som vi var, frugan och jag. Också en guidad tur hann vi med, vilket var bra. Många oklara frågor om hur det hela fungerar fick förklaringar.

Det finns ett University of Oxford. Collegen sorterar under detta, men med stor självbestämmanderätt. Universitet bestämmer motsvarigheten till våra läroplaner och sköter en viss byråkrati, men de enskilda college-enheterna, 38 till antalet,  väljer sina studenter.  Man ansöker alltså inte till UoO, utan till ett college. Det här skapar vissa problem. Tuffare skolor, som t.ex. Christchurch, har ett rykte om att vara ”svåra att komma in i” vilket minskar antalet ansökningar.

En annan detalj vi ofta funderat på här hemma, är om enheterna specialiserar sig. Svaret är ett absolut nej! Allting på listan över tillgängliga ämnen kan studeras vid alla enheter. Alltså 38 studieenheter i fysik t.ex.! Verkar otroligt konstlat och tungrott, men det har ju fungerat hittills! Intressant!

Det finns också ett nyare universitet med i bilden. Brooks University en bit utanför centrum. Lär ha en fin kvalitet. Vet inte om college-idén gäller där?

IMG_1478.JPG

Fusionen då! Vi började med att besöka JET – Joint European Torus. Här sysslar man med relativt storskalig fusionsforskning. Om någon inte riktigt är obekant med begreppen, kan jag berätta att fusionen är en alternativ form av kärnenergi. Man sammanslår lätta atomkärnor i stället för att klyva tunga som i dagens fungerande kärnkraftverk. Det ger massor av fördelar. En ren energi. Inga seriösa avfallsproblem. Otroligt stora energireserver. Inga risker för härdsmältor. Om någonting krånglar, slocknar processen. Men det finns tekniska problem. Det är inte lätt att bygga ett kärl som tål de temperaturer den heta plasman har (ca 10 ggr högre temperatur än i solens centrum). Plasman rör aldrig egentligen kärlväggarna, utan innesluts i en så kallad magnetisk flaska. En del av värmen läcker förstås till väggarna, som måste kylas. Det läcker också partiklar. Dessa träffar väggarna, vilka borde tåla sådant. Men på väg är man!

IMG_1476

Ett annat besök gick till Tokamak Enterprises, ett privatföretag som i mindre skala försöker bygga fusionsanläggningar. Vem vinner? Företagen eller den akademiska världen? Vill inte sia, men ju flera spelare, desto större chanser för genombrott någonstans.

IMG_1494.JPG

Viktigt? Visst. Äkta hälften, som är humanist, sade efter rundturen att det här är en framtid hon gärna skulle se barnbarnen kunna ta del av. I en värld där vi antagligen är ca 12 miljarder. I en värld där levnadsstandard inte bara är något rika västerlänningar har råd med. Att vrida ner inomhustemperaturen en grad, betyder ingenting i det stora hela. Det krävs radikala lösningar!

Äkta hälften fixade resan via ebookers. Möjlig budget trots ett snofsigt hotell, Randolph Macdonalds. Visade sig ha 5 stjärnor. Det var värt ett besök minsann.

IMG_1434.JPG

Oxford var en spännande och trolsk miljö. Efter 5 dygn i staden har vi en känsla av att ha sett det viktigaste, så där ur turistsynvinkel. Snart börjar nästa termin. Där och här hemma!

Avslutningsvis några bilder från någon av the Quads och Bodleian Library ( i vars läsesal det var förbjudet att fotografera), som en del känner till via den akademiska världen och andra tack vare att Harry Potter-filmserien delvis plåtats där. Mycket roligt i Oxford alltså! Må staden med sina skolor leva vidare i 700 år till – minst!

IMG_1473

Skärmavbild 2016-08-04 kl. 22.50.58

IMG_1493.JPG

 

 

 

 

 

Bild 16-07-2016 kl. 11.11

Morgonen inleds vanligen med en liten macka och en stor mugg kaffe. Och tidningar förstås. Hufvudstadsbladet och Helsingin Sanomat. Där kan man läsa om allt mellan himmel och jord. En del gott och en del ont. Dagens Hbl domineras av de vidriga nyheterna från Nice. En man, vars motiveringar man bara kan gissa sig till, lyckades ta livet av 80 människor på strandpromenad.

Hemskt, men man vill veta! Läsa och begrunda.

Bloggaren har ändå under senaste tiden tillsammans med äkta hälften funderat på hur nyheterna når oss. I vilken ordningsföljd alltså.

Sociala media kommer i regel först. Inte per automatik. Man måste ha ett visst nätvek av bekanta man litar på. Då hittar man allt möjligt i flödet. En del ren och skär underhållning eller skräp, men också nyheter. I går blev det här sällsynt tydligt. Sedan kommer samma nyheter i TV och radio. Ett dygn senare läser man motsvarande i bladen. Kanske med ett visst tidsperspektiv. Kanske med en viss journalistisk filtrering, kontroll och sammanställning. Men ändå. Gårdagens nyheter är bara inte så intressanta längre!

Vad hittade bloggaren på digitala media i går?

Givetvis eländet i Nice. Rapporter dök upp. Länkar till olika nyhetshus öppnades. Man slog på TV:n för att se mera. Men sociala media väckte en.

Militärkuppen i Turkiet. Intressant! Under en längre tid har bloggaren med en viss oro följt med hur religion blandats med politik i landet. Vad händer nu? Kan kuppen leda till en ökad demokrati? Eller motsatsen? Visst är nyheten intressant! Turkiet behandlades i HS, men pappersredaktionen på Hbl går tydligen hem klockan 16 eller så. (Tidningens digitala version hann med i karusellen).

Så har vi fallet med det märkliga kyrkoherdevalet i Petrus församling, där en ung man med de ”rätta” värderingarna motade en liberalare kvinnlig kandidat med större erfarenhet. Församlingen förvägrades en omröstning. Rådet valda bakom stängda dörrar. Nu har man på rättslig väg kommit fram till att förfarandet inte tålde dagsljus. Församlingen får stå för rättskostnaderna i en tid när fyrk inte finns! Nyheten har inte gått över tröskeln i de stora bladen (ännu??), men på webben dök den fort upp. Bloggaren är intresserad! Dessa ”små” nyheter har sina egna problem. De kan lätt i okontrollerad form slå över i skvaller och smutskastning. Man måste alltså ha filtren aktiverade.

Det finns flera inblandade saker här. Nyheter på media kommer fort. Men de är inte nödvändigtvis så exakta eller ens sanna. Det kan vara bra att låta journalisterna kolla upp, tänka efter och publicera. Vi står alltså inför en viss optimeringsuppgift här.

Men en sak är klar. Pappersbladen står inför en stor utmaning! Tror inte att jag kommer att läsa dem länge till!

Skärmavbild 2016-07-01 kl. 10.29.26

Bloggaren gillar att ha en aning perspektiv på saker och ting. Därför några reflexioner så här lite på efterkälken. Har alltid sett mig själv som medborgare i Europa. Just nu har den känslan fått sig en stöt i sidan.

Folkomröstning? Låt oss för jämförelsens skull tänka oss en situation där en känd och kär skådespelare blir sjuk. Det är oklart om man borde operera eller köra på läkemedel. Ordnar man en folkomröstning? Sjutton heller. Man litar på att läkarna kan sin sak och väljer den optimala vårdmetoden! Nu har man i Storbritannien folkomröstat om betydligt viktigare saker! Följderna får vi se! Åsikterna gick i sär. Akademiker, företagsfolk och sansade politiker ville fortsätta samarbetet med EU, men de breda massorna, främst norr om London och söder om Skottland, ville annat. Och demokrati innebär att folkets vilja gäller, har jag hört. Må så vara, men frågan är om folket vet vad de vill? Kan vi lita på en åsiktskartläggning av det här slaget. Bloggaren  tror inte det! I stället borde vi ha en flerstegsprocess. Vi röstar på politiker vi litar på och utgår från att de kan sätta sig in i diverse problem och fatta vettiga beslut.

Saker och ting går i vågor. För ca 70 år sedan hade vi ett ödesdigert politiskt klimat i Europa och stora delar av världen. Kan vi dra paralleller till läget idag? Må verka lite långsökt, men ändå: Jag föreställer mig att mången som röstade för Brexit, jobbar på ”verkstadsgolvet” och alltså skulle föredra Labour-politik, där deras intressen bevakas aktivt. Hur går det nu? Brexit-förespråkarna röstade de facto på populister med knytningar till yttersta högern. Inte mycket intresse för ”donarnas” problem där, skulle man tro. Jag kan inte låta bli att föreställa mig hur rösterna skulle ha gått till politiker som Hitler och Mussolini om vi hade befunnit oss förflyttade ca 80 decennier bakåt i tiden. Bara en tanke!

Varför litar vi på t.ex. läkare, men inte på våra folkvalda? Varför i all världen satsar man på något så befängt som folkomröstningar? Jag vet inte! Kan bara gissa en aning.

Populisten inom dagspolitiken kan ha sitt finger med i spelet. Det är lätt att sitta i fonden och hiva ur sig lustigheter, ironi och hemgjorda förnuftskommentarer. Sådan ståupp-komik är lätt att gilla! Blir politikern sedan betrodd och ska göra någonting, är det inte lika lustigt längre. Det har man sett exempel på.

Media har ett jättestort ansvar här. Bloggaren har ofta förundrat sig över speciellt papperspressens karaktär i Storbritannien. Det kryllar av smaskiga nyheter om diverse kändisar, obehagliga kriminalfall och oegentligheter inom politik och affärsverksamhet. Man hittar få faktakollade goda nyheter! Kanske säljer blaskorna så här? Djuplodande analyser om dagspolitik är tyngre läsning än några rader text + bilder av kändisens eskapader i fyllan förra lördagen. Ändå borde tredje statsmakten axla sitt ansvar! I Finland betalar bloggaren en Yle-skatt (för statliga radio-, TV- och mediatjänster). Det gör jag GÄRNA om det garanterar kvalitet och faktakontroll. Samma gäller övriga media. Papperstidningen är tydligen på längre sikt allt mindre viktig, men de stora mediahusen kan jag nog tänka mig understöda också för diginyheter, om det står för motsvarande kvalitetskontroll.

Så har vi en detalj som sällan nämns i debatten. Man måste utgå från sig själv. Inte vara en av dem som säger att ”politik är tråkigt”, ”kunskap är det jag tycker”, ”demokrati betyder att allt ska fungera som jag vill” osv. Var och en av oss måste anstränga sig lite. Kanske analysera den egna åsikten en aning. Är det så här? Har jag rätt att gör på det här viset? Varför är min åsikt egentligen bättre än grannens? Det här låter förbaskat flummigt! Jag vet! Men ändå!

Bloggaren ska försöka anstränga sig. Just nu kommer jag t.ex. att verkligen följa med vad som sker i Storbritannien de närmaste åren! Går det riktigt bra, måste mina tankar om det enade Europa kanske tänkas på nytt! Vi får se!

 

 

 

 

 


Ibland sammanträffar saker och ting. Under midsommarhelgen delades papperstidningar inte ut. Samtidigt lyckades britterna folkomrösta sig ut ur EU, vilket givetvis skapar ett visst behov att läsa nyheter. I TV såg man en del, men mera behövs. Man vill ju veta om vilket öde som väntar det kommande Lillbritannien!

Och nyheter fanns att läsa! Vid morgonkaffet kunde man läsa både inhemska och utländska nyhetsmedier via paddor och datorer. Sällan har saken varit så här påtaglig. Behöver man egentligen papperstidningen!

Det finns mera. Nils Torvalds var en av dem som kritiserade mediernas roll i Brexit-eländet. Man var mera intresserad att sälja papper än att komma med djuplodande och framför allt verifierade sanningar om läget. Halvsanningar, direkta lögner och vridna synvinklar säljer bra till redan troende läsare. 

Läste på Flipboard en artikel om vårt grannland Estland. Där har man visat sig vara bra på att övergå till ett fungerande digitalt samhälle. Äkta hälften minns hur man under det tidiga 90-talet tyckte synd om de fattiga esterna, som frigjort sig från det stora Sovjetimperiet. Man skickade begagnade skrivmaskiner och datorer över viken, så att de stackrarna kunde försorja sig med modern teknik. Idag har esterna dragit ifrån och ligger på absolut toppnivå i sin digitalisering.

En insikt man snabbt kommer till är, att en fungerande nation i dagens värld, måste vända sig utåt. Man säljer och köper varor långt borta från företagens huvudkontor. Man kan ha filialer på olika håll i världen. Man vinner på att ta emot kunskap hos personer som bor utanför den egna gärdsgården osv. Nu ser det ut som om britterna skulle sträva i motsatt riktning. 

Det blir antagligen mången läst artikel den närmste tiden. Vem fasen kan påstå att politik inte är intressant? Men nu får man önska sig hög klass på journalistiken. Både cellulosaversionen och den digitala. Bloggaren är beredd att betala för det, men då ska det vara av bra kvalitet! 

Spännande tider!

Porthania 1 var i det närmaste fullsatt 21/6/16, då den franska matematikern och Fieldsmedaljvinnaren Cedric Villani höll sin publika föreläsning ”Mathematics and Creativity”. Arrangörer var Institut Francais de Finlande och Institutionen för Matematik och Statistik vid Helsingfors universitet.  Bloggaren hade fått nys om föreläsningen via sociala medier och anmälde sig på stubinen. Gratis, men krävde anmälan. Det blev en lyckad kväll.



Cedric Villani är professor i matematik i Lyon och en av dagens toppar på den matematiska himlasfären. Det vittnar bland annat hans Fieldsmedalj om. Man brukar kalla den för matematikens ekvivalent till Nobelpriset, som ju som bekant inte delas ut i matematik!

Föreläsningen hade inte en röd tråd i klassisk mening. På det sättet påminde den om CV:s bok ”Birth of a Mathematical Theory”, som närmast beskriver den kaotiska kedja av inspiration och vanmakt, arbete största delen av dygnet och avslappning, kampen att hitta en lösning, som sedan kommer när man minst anar det – och mycket till.

CV beskrev sin akademiska karriär som så, att han i tonåren kämpade med geometri, som ung vuxen med algebra, i sin tidiga akademiska karriär med analys, medan han idag karaktäriserar sig som matematisk fysiker! Det gillade en gammal fysikerbloggare förstås. Boken på den nedre bilden handlar de facto om fysik. Den beskriver Villanis arbete med Ludvig Boltzmans idéer om växelverkan molekyler i stora mängder och tidens riktning. Man kunde i föreläsningen ana en stor respekt för andra akademikers arbeten inom olika områden. Det är fint att se andlig storhet och intellekt i en person som inte förhäver sig  genom att trampa på andra. 

Ska inte här tala om innehållet i föreläsningen. Utrymmet och tiden tillåter det inte. Vill i stället fokusera på ett par av frågorna publiken ställde och de svar de fick.

En fråga var om CV kunde minnas sin största insikt som forskare. Efter en stunds funderande kom svaret att föreläsaren gjort omkring tre fjärdedelar av sitt arbete i sakarbete med någon eller flera. De bästa upptäckterna har kommit till på det viset. Insikten är alltså vikten av samarbete. Ensam är man ofta maktlös. Man måste högakta och ärligt utnyttja det andra kommer på! En visdom minsann! Något man birde tänka på när man knegar på i sitt läraryrke.

En annan fråga var den om antalet aktiva matematiker i högskolor idag. Lär var på ökande, men det finns en strukturförändring på gång. I våra i-länder med hög levnadsstandard, är det allt färre som väljer grundforskarens roll. Vi blir i stället någonting som ger ”garanterad utdelning”. Våra driftiga unga blir jurister, läkare och annat praktiskt. Många av de skarpaste tänkarna inom matematik och naturvetenskap kommer idag typiskt från länder i utveckling mot i-landsnivå. Därför är ”import av intellekt” – just nu främst från Asien – av enorm betydelse. CV påstod de facto att USAs akademiska värld skulle vara på gränsen till kollaps utan denna typ av import. Något att tänka på i dagens främlingsfientliga klimat kanske. Föreläsaren sade också att vi i Europa tenderar vara överfokuserade på assimilering. Alla som kommer ska bli som vi. Det lär nog ske småningom, men kanske hellre i sin egen takt. Mångkultur kan tänkas främja ett naturligt mångfald också inom akademia.

I dagens Finland vill man idag ofta tappa andan då man stöter på främlingsfientlighet, politisk populism, kulturell enfald (bokstavligen) i stället för kulturell mångfald, allmän småaktighet i stället för storsinthet osv. Uppslutningen idag visar att intresse för det intellektuella finns. Också då föreläsaren inte kommer från Hauho. Det känns bra! 

Läste ett inlägg i svenska Yle enligt vilken man slarvar med information om allergener i livsmedel. Bloggaren är själv allergiker och vet vad det här kan innebära. Det kan verkligen gå åt h…e!

Vi allergiker försöker förstås undvika att gå i chock eller få andra lättare symptom. Inte bara för att skona omvärlden (det är ju besvärligt att stanna upp och hjälpa en insjuknad person), utan mest för att en allergisk reaktion kan vara så otroligt obehaglig.

De flesta reaktioner jag under mitt ca 60-åriga liv råkat ut för, har haft med nötter att göra. Hasselnöten är speciellt jobbig. Om jag får i mig bröd med hasselnötter, kommer reaktionen fördröjt. Ca 10 minuter typiskt. Men sedan kommer den. Det börjar med att all slemhinnor från munhålan ner i magen protesterar. Det känns som man skulle ha het flytande metall inom sig. Den här akut smärtsamma fasen räcker ca en halv timme. Sedan förstår tydligen kroppen att det var falsk alarm och läget i strupen lugnar sig. Men det kommer mera. Kraftiga utslag över hela kroppen. Pulsen stiger, liksom antagligen blodtrycket. Det blir svårt att andas. Det flimrar för ögonen. Det kan ta något dygn innan man är helt tillbaka i det normala tillståndet. Om bashälsan inte var god, kunde jag tänka mig att stressen kan vara direkt farlig!

Hasselnöten är inte den värsta allergenen. Fisk är betydligt värre. Nektarin och choklad likaså. Får man i sig av dem, kan läget bli livshotande. Under en resa i London för ca ett halvt år sedan fick jag i mig en liten mängd fisk i en kötträtt! Antagligen i form av Worcestersås, som ju lär innehålla ansjovis. Som tur var, blev mängden fisk ganska liten, men jag kände en andningsförlamning, som nästan fick mig att slå larm. Genom att varva ner, fick jag kontroll över läget, men obehagligt var det!

I Yles rapportering, nämner man att det slarvas med omnämnandet av allergener i varudeklarationer. Det kommer antagligen att kosta några av oss livet. Problemet är att många av oss inte tar allergier på allvar! Man uppfattar det som ett foliehatt-tillstånd! Bloggaren har personligen fått känna av det!

Som folkskoleelev råkade jag ut för att lärarna inte trodde på saken. De testade. Matade i hemlighet i mig någon sorts fanskap. Reagerade kraftigt! Hörde dem viska att allergin tydligen är verklig och inte inbillad. Ja ja! Efter den dagen blev läget bättre i skolan! I vuxenlivet har jag fått höra att det rör sig om psykosomatiska problem. Vill man äta fisk, kan man nog göra det! Så har vi humoristerna. ”Man blir intelligent av att äta fisk, ha ha haaa”. Märkligt att det inte syns bättre, har jag tänkt då.

Nu vill bloggaren inte gnälla och göra sig till, men nog vara bestämd på en punkt. Allergier är ett verkligt problem för många av oss! De ställer till med mycket besvär. Vi allergiker inbillar oss inte att vi har vissa svårigheter. Det hjälper om omvärlden förstås oss. Bloggaren har en lycklig situation här. Äkta hälften hjälper till med att kolla vad jag sätter i mig. Matlagningen anpassas. Barnbarnen – unga som de är – ser till att inte sprida choklad omkring sig då de har godisdag. Choklad är nämligen en kontaktallergen. Om någon bryter en chokladbit så att den smular, eller lägger choklad direkt på en bordsyta, kan bloggaren få besvärliga hudproblem. Men familjen förstår! De hjälper och det känns bra! Ute i världen kan det ibland bli svårare. Det skulle hjälpa om man lärde sig ta detta på allvar!

 

 

Bloggaren drömde att han var ute och åkte buss. Bara två passagerare var med. En dam och jag själv. Chauffören körde en aning vårdslöst. Överhastighet och en halv meter i aktern på trafikanten framför, var det som gällde. Så hände det. Bussen missade en hållplats och kraschade mot en betonggris. Chauffören svor och gormade. Så kom han dragandes med ett formulär som vi passagerare skulle fylla i. 

I drömmen läste jag det finstilta. Om jag undertecknade, innebar det att jag fråntog kusken hans ansvar för det skedda. Blev ilsk och sade att jag inte undertecknar. Jäkla rabalder. Kusken stövlade iväg till de väntande juristerna och fallet blev en del av rättsmaskineriet. Som expertvittnen hade man inkallat ministrarna Stubb och Berner. Enligt deras åsikt var det viktigt att bussbolaget inte skulle lida av dylika petitesser. Medborgarna måste ju bevars dra sitt strå till stacken. Det förstår väl alla.

Så föll domen. Damen fick en räkning på 50 000 € och jag 75 000 €. Varför det? Jo jag satt ett par bänkrader närmare ratten. Ansvaret var således större.

Då vaknade jag. Tänker i fortsättningen sitta långt bak i bussen!

Morgonkaffe. I den riktiga huvudstadstidningen kunde man läsa om en invandrafamilj som splittras. Far och baby stannar. Mor och lite äldre dotter åker ut. Kanske borde man somna igen?

Också ett sätt att inleda sommarlovet!!

Dagens studenter har fått sina mössor. Här marsherar de ut ur festsalen. Dessa unga börjar höra till den sista gruppen som skriver en traditionell studentexammen. Den digitala versionen av skrivningarna står för dörren. Bloggaren önskar dem alla lycka till med sina kommande liv – studier ov annat.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 642 andra följare

%d bloggare gillar detta: