Det är drygt 20 år sedan jag själv manglades genom den pedagogiska delen av min utbildning till lärare. Platsen var Vasa (Pedagogiska fakulteten vid Åbo akademi) och eftersom jag redan då jobbat ca 10 år på fältet, fick jag dispens och tillstånd att avlägga pedagogik/didkatik-studierna under en termin.

Tur var väl det! Min åsikt om studierna i Vasa är, att de gav ett absolut nollresultat i fråga om sådant som skulle vara nyttigt i mitt jobb! Snömos och mera snömos. Perioden är den minst givande av den tid jag studerat. Som fysiker frågade jag mig mången gång om det här med pedagogik, åtminstone som den lärdes ut i Vasa, överlag ska kallas vetenskap. Mest påminde det hela om auktoritetsdyrkan och en ständig strävan mot fluffiga mål, uppställda av någon som knappast skulle ha klarat sig bakom katedern. Ökar fakultetens verksamhet möjligheterna till högre Pisa-poäng? Knappast, om verksamheten fortsatt i samma stil.

Kanske är det annorlunda idag? Jag hoppas det! Kulturfondens intresse för fakultetens verksamhet är enligt min åsikt ett intressant inslag i detta drama!

Annonser