Termen humanist är grovt missbrukad. Jag tycker mig ha stött på den i två sammanhang. Personer som har studerat ”humaniora” i ”humanistiska fakulteten”, kallar sig humanister. Sedan har vi en grupp ateister som tror på människan i stället för något högre väsen.

Min enkla åsikt är att ALLA som jobbar för mänskligheten på något sätt, ska kunna kalla sig humanister. En lektor i fysik, som gör sitt bästa för att ge en massa ungdomar en dräglig framtid, är minsann en humanist!

Jag har också ett annat intressant exempel. Hörde en diplomingenjör med inriktning på kemisk processteknik berätta om sitt jobb. En av hans studiekompisar maffade upp sig under studietiden. Personen i fråga var historiker och sade att han minsann tänkte syssla med människor och inte tråkiga atomer. Hur gick det sedan?

Historikern går på morgonen till jobbet i en källare, där han jobbar med medeltida texter. På eftermiddagen släcker han lampan och går hem. Kemisten ansvarar för ett företags försäljning. Han har blivit tvungen att sätta sig in i ett antal för oss främmande kulturers sätt att ticka (araber och japaner nämndes). Han jobbar som boss för en grupp på ca 30 anställda och måste förutom processtekniken syssla med personrelationer och de anställdes vardagliga problem (dagis, familjefrågor, utbrändhet …). Om inte allt detta optimeras och sköts smidigt, fungerar inte heller företaget väl. Vem av dessa två sysslar mera med ”människor”? Vem är den riktiga ”humanisten”? Man bara frågar!

Påstår i och för sig INTE att de som benämner sig humanister skulle vara främmande för det mänskliga, men jag tycker att termen är tendentiös och grovt felanvänd.

Om någon råkar fråga vad jag sysslar med, tänker jag kalla mig fysiker och humanist!

Annonser