Som fysiker är jag van med människors första reaktion – ”Jaha, du sysslar med fysik. Det förstod jag aldrig i skolan!”

Jag kan delvis begripa reaktionen. Det kändes ibland som om en del av mina egna lärare i matematik och naturvetenskap för ca 35 år sedan, skulle ha haft en smått säregen undervisningsstrategi. De lade upp specialiserade och knepiga problem och använde dem från år till år. Mellan undervisningspassen gömdes problemen noggrant i den låsta skrivbordslådan.

Problemen gick till stor del ut på att briljera på elever och kolleger! Är det fortfarande så här?

Jag tycker att ödmjukheten idag är större. Kan inte utgå från mig själv – observerar främst kolleger i olika rum och sammanhang.

Skevheten? Den är intressant minsann. Det finns personer som anser det vara helt OK att vara ignoranta i frågor om naturvetenskap och matematik (”Det där förstod jag aldrig”). Sådant väcker inga protester att tala om. Någon enstaka fysiker biter ihop och svär invärtes. Jag har någon gång funderat på att kontra en aning. ”Shakespeare – vem fan är det?” Kanske bäst att låta bli. Man kan ju för sjutton bli stämplad som en oallmänbildad barbar! Ha ha!

Annonser