Kan en fysiker vara religiös? Studerar man fysikens historia, hittar man många troende fysiker inom olika trossamfund. Några exempel: Einstein, Newton, Rutherford, Compton … . Också ateismen är representerad. Ex: Dirac.

Personligen har jag aldrig sett en direkt konflikt mellan religiösa uppfattningar och naturvetenskap. Min uppfattning är att de representerar olika sidor av världen och kompletterar varandra. Det är när vi människor överskrider gränsen mellan dem, med märkliga argument i vår arsenal, som problem uppstår.

Ett exempel är en insändare i Hbl för någon dag sedan, där skribenten försökte förvrida naturvetenskapen till att passa in i den gamnmaltestamentliga uppfattningen att jorden bara är något tusental år gammal. Inte särskilt konstruktivt.

Jag blev inbjuden till Finska Missionssällskapets årsmöte. Deltog tillsammans med min fru C. Mötte en massa människor med åtminstone utåt en positiv syn på medmänniskan. Ändå finns det någonting skrämmande i scenariot.
All form av fundamentalism och bokstavstroende skrämmer mig. Om en stor grupp människor förfaller till sådant, kan läget bli obehagligt. Den katolska kyrkans grepp om Europa under medeltiden må fungera som exempel. Då förtrycktes utvecklingen av bl.a. naturvetenskaplig utveckling.

Jag upplever fundamentalism som en paradox. En kristen människa förkunnar att Gud är allsmäktig, men samtidigt försöker man kontrollera Guds makt genom mycket subjektiva tolkningar av Bibelns texter. Det här är enligt min åsikt ett försök att själv agera Gud. Inte särskilt anspråkslöst!

Jag respekterar mina medmänniskors religiösa och ateistiska uppfattningar så länge de inte försöker tvinga dem på andra. Det här gör att jag har svårt med kvinnoprästmotståndare, homofoba religiösa individer, fanatiker, bokstavstroende som inte ser fakta som de är osv.

Annonser