I mitt förra inlägg poängterade jag att det var en fotgängare som skrev om våra cyklister! Så är det. I rättvisans namn bör dock nämnas att jag också rör mig på andra sätt. Jag väljer oftast bussen och metron. Jag promenerar – OCH cyklar!

Bil väljer jag om det finns mycket att bära. Jag har av och från kört bil över 30 år (är ju en gubbe utan hatt bevars). Har jag någonsin kört på någon? NEJ! Varken andra bilister, cyklister eller fotgängare har jag knuffat till.

Däremot har jag 2 gånger blivit påkörd av cyklister! Båda gångerna stod bilen stilla! Det senaste tillfället var när jag väntade på grönt ljus vid Botaniska trädgårdarna i Hfors. Jag stannade vid rött och väntade ca 10 sekunder. Sedan sade det bång! Genom bakrutan stirrade en cyklist med tom blick och öppen käft. Han plockade snabbt upp sin mobiltelefon, som han tydligen surfat på, och smet iväg när jag steg ur bilen. Det skedde förstås i förbjuden körriktning mot tutande och blinkande bilar. Undan kom han den fega jäveln.

Turligt nog var smällen inte så stark. Inga skador på varken personer eller egendom, men…

Det finns alltså dagar då jag ställer mig smått kritiskt till de tvåhjuligas framfart.

Jag vill INTE dra alla cyklister över en kam! Det finns många som sköter sig. Jag cyklar dessutom själv som sagt, vilket ger mig moralisk rätt att uttala mig. Lite vardagsvett tycker jag mig ha rätt att önska av mina medmänniskor, båda cyklister och bilister, utan att fascistförklaras.

Nu ska jag ta en liten paus om detta med cyklister. Återkommer kanske efter att ha varit ute med en videokamera på stan för att visa vad jag menar!!

Annonser