Sådär. Nu har jag dragit en tre timmars räknarkurs med CAS i Vasa. Det var inspirerande. Vi fysiklärare i huvudstadregionen har inte så många kolleger på nära håll att växla tankar med. Nu var det möjligt att brainstorma med kolleger i Österbotten. Riktigt givande.

Vi hade mer eller mindre alla föga gott att säga om Studentexamensnämnden, som i sin stora vishet godkänt CAS-teknik för alla abin som skriver år 2012. Nu har tusentals unggdomar i Finland satsat stora pengar på räknarteknik, som plötsligt är ålderdomlig. Det naturliga skulle ha varit att låta årets nybörjare jobba sig fram mot nya typer av examen, medan de äldre i lugn och ro kunde ha fått gå skolan ut enligt bekanta mönster.

Man frågar sig hur många tjänstemän och byråkrater som bara fattar godtyckliga beslut för att resten av världen ska märka att de är på jobb? Är ett organ som studentexamensnämnden, åtminstone i sin nuvarande höga form, verkligen något vårt samhälle beöver och har nytta av?

De gånger jag själv har haft med nämnden att göra, har jag förstått hur bönder förr i världen kände sig när de försökte få fram någonting till de kejserliga myndigheterna.

Nämnden ställer stora krav på oss alla ute på fältet. Jag har börjat fråga mig om det inte egentligen är vi vanliga dödliga medborgare (som via våra skatter betalar nämndemedlemmarnas lön och därför är deras arbetsgivare) som borde börja ställa krav på nämnden? Samma sak gäller andra myndigheter.

Annonser