Måste ta upp det här med operans version av Julius Ceasar en gång till.

Skrev ett kritiskt inlägg om kostymering och dekor för någon dag sedan. Handlingen var delvis kopplad ihop med USA och ökenkrig. En pacifistisk filosofi sken genom det hela. I sig bra, men… Nu har Hbl och Hesari kommit med sin kritik. Den är i båda fallen försiktigt och trevande positiv. Nåja. Vi behöver inte tycka lika.

Vill ändå specificera en aning. Jag gillade vissa inslag i uppsättningen. Kleopatra (Claire Meghnagni) sjöng t.ex. en glimrande arie, där hon på ett vitsigt sätt förförde en staty av Julius Ceasar. Visst får man spela lite folkteater i en barockopera! Också andra inslag satt bra, men så här på efterhand: De var i allmänhet insatta i rätt sammanhang, Egypten och Rom! Scensättningen i operans version var för kaotisk och fluktuerande. I ena sekunden var någon klädd i antik skrud, i nästa sekund såg någon annan, eller värsta fall samma rollperson, ut som en modell för Dressman. Uniformer från tidigt 1800-tal spökade osv. Jag tappade ofta räkningen på vem som var vem på scenen!

Naturvetare som jag nu råkar vara, funderar jag på Händels roll i det hela. Han planerade sin komposition mot en viss historisk bakgrund? Julius Ceasar och hans relation med Kleopatra i Egypten! Har man rätt att placera in hela klabbet i ett andra historiskt perspektiv! Det har ju en väldigt stor inverkan på helheten!

Jag är inte emot förnyelser och moderna tankar. Skulle ändå gärna se mästaren Händel som Händel! Inte som Händel och Andy Warhol.

Det om det!

Annonser