Igår lördagen 28/1 var den första soliga och vackra dagen på långa tider. Bloggaren var ute och umgicks med barnbarnen och familjen.

Efter att ha ätit pizza och shoppat lite, åkte vi iväg till Gallen-Kallela museet. Varför det? Äldre barnbarnet T har sett det slottsliknande huset från bilfönster flera gånger och sagt att det där huset vill hon titta närmare på. Så då gjorde vi det!

Flickorna T och Svar på bästa humör hela tiden och klättrade upp och ned i tornet. Allting man visade dem gick hem. De funderade och tänkte! Den som påstår att museer är torra och tråkiga, har kanske förlorat en del av barnasinnet. Själv skulle jag gärna ha kvar en sådan livsinställning hela mitt eget liv. Intresse för nytt hela tiden! Nyfikenhet!

Jag vet att människan i något skede måste bromsa in all denna input en aning och specialisera sitt tänkande, men nog är barn fantastiska.

Enda problemet blev konstnärens krångliga namn. Unga S kallar museet Kallekallekalle-museet!

Annonser