I mitt yrke som gymnasielektor i fysik, hör jag ibland kolleger (på jobbet och på webben) klaga på ålderfascism. På två sätt dessutom! Yngre påstår att äldre tar för stor plats, bromsar utveckling osv. Äldre påstår att yngre kolleger favoriseras och får experimentera med nya idéer hur de vill.

Finns det något mönster bakom dessa påståenden?

Jag vet inte! Vi lärare borde förstås leva med vår tid. Unga kolleger har ofta goda möjligheter att införa nytänkande. Äldre kolleger har å sin sida en erfarenhet som kan vara värdefull.

Sist och slutligen handlar det om RESPEKT. De flesta av oss har mycket att ge, men vi måste också förstå att andra kan ha rätt!

Kanske är det så här på andra arbetsplatser också?!?

I läraryrket tror jag inte att åldern är den avgörande faktorn när det gäller att sköta jobbet väl. Det är attityden! Man måste värna om det som fungerar, men samtidigt hela tiden vara öppen för nytänkande. Det värsta man kan göra är att inte vara flexibel. I vårt dagliga arbete gör vi vissa saker bra, men andra mindre bra. Om vi inte tänker om nu och då, minskar inte heller den sämre biten! Nytänkande förbättrar inte alla gånger det vi gör, men förr eller senare fungerar det! Som evolutionen ungefär.

Så anser en gambel fysiker!