För en tid sedan besökte bloggaren och några kolleger ett antal skolor i Storbritannien. En tredjedel av personalen i dessa skolor var så kallad teknisk personal. De såg till att datorer sköttes, bland annat. Fysiklärarna behövde inte ställa i ordning egna experiment och demonstrationer. Man beställde uppställningen på förhand och instruerades om hur man skulle fortsätta. En av de ”tekniska” var doktor i teknologi! Företaget hade gått i konkurs. Hon hade tillfälligt sökt jobb i en skola, men trivdes och fortsatte. Resten av gänget var också av en ytterst kunnig sort.

Hur är det hos oss. Tekniska personalen är obefintlig. Vi har en stressad teknisk datahjälp som jobbar i fem skolor tror jag. Vem ska göra grovjobbet? Simpelt! Lärarna förstås!!

Vi får hela tiden mera att ansvara för, utan att lönen egentligen stiger. Vilken är responsen? Många bryr sig inte, utan jobbar på som förr, utan att sätta sig in i ny teknik. Andra intresserar sig, men dukar under pga. arbetsmängden. Det räcker inte med att sköta sin egen dator/undervisningsteknik. Man måste också vara teknisk konsult för dem som inte orkar/bryr sig.

Går någonting åt skogen, säger byråkraterna att de inte har ansvar för saken. ”Det där är skolans problem”, heter det (jo jag har hört den kommentaren).

Det är ett underverk att vi når de resultat vi gör med tanke på hur saker och ting sköts. Förr eller senare måste det ändå brista. Finland kan inte ha råd att spara på ungdomens bekostnad i längden!

Annonser