Bloggaren hör till en grupp lärare som tituleras T3. Det betyder Teachers Teaching with Technology. Vi jobbar främst med Texas Instruments räknare och mätutrustning från företaget Vernier. Till antalet är vi däromkring 5 – 6 stycken och bloggaren är den enda med svenska som modersmål. Vi sysslar bland annat med undervisninga av kolleger i konsten att använda de nya CAS-räknarna (Computer Algebra System).

Under veckoslutet har vi haft ett möte där vi funderat på hur den nya tekniken ska hanteras. Vareviga gång någonting nytt introduceras på fältet, står det en stor grupp konservativa lärare och föräldrar och gnäller (eleverna ser lite annorlunda på saken). Man klämmer fram uttalanden som att ”nu måste man inte lära sig någonting längre” och liknande nonsens.

Jag ska ta en tillbakablick. Var det bättre förr?

När jag själv var gymnasieelev i Lönkan på början av 70-talet, hade vi räknestickor och tabellböcker. Att lära sig hantera dessa tog lång tid. Mängden arbete som sattes ner på att förstå dessa hjälpmedel var diger. Det tog resurser från den egentliga undervisningen. Man lärde sig alltså inte matematik och fysik, utan verktygshantering.

Sedan kom räknarna! En av de tidigaste modellerna var TI-86. En härlig maskin! Visst krävdes det tid för att instruera eleverna i konsten att använda den, men nog kom man till skott snabbare än tidigare. Nu har vi superräknaren TIinspire CAS. De studerande som kommenterat den, säger att man snabbt lär sig grunderna. Sedan är det bara att tuta och köra.

Kan alla studerande påstsås ha en omedelbar och direkt nytta av tekniken? NEJ! Det behövs handledning! Den springande punkten är följande: Det finns 2 typer av studerande, de som gör någonting och sedan de som med varierande grad av vakenhet lyssnar! De aktiva och intelligenta förstår att ansvaret för inlärning, inte enbart finns bakom katedern, utan mellan det närmsta paret av öron! Man måste göra en del för att lära sig. Eget initiativ är nyckelordet här. Det är på exakt den här punkten de nya räknarna gör sig gällande. Man kan EXPERIMENTERA. På sidan om kan man lära sig saker och ting.

För oss som undervisar är det här en utmaning. Hur ska vi få den passiva lyssnaren att bli en aktiv utforskare?

Det här jobbet som lärare har sina sidor, men långtråkigt blir det aldrig!

Annonser