Det finns oändligt många fördomar om läraryrket. Enligt den gamla bedagade vitsen finns det tre skäl att vara lärare, juni, juli och augusti. Bloggaren har hört många andra vitsar i samma stil.

Igår var det dags för det årliga abiturientspexet. Det gick bra i år. Man bråkade med lärarna utan övertramp. Sedan blev det dags för volleybollmatchen, som lärarna varje år utmanas på – och vinner! Kan inte begripa varför! Vi blir bara äldre på vår sida om katedern. Ungdomarna borde ge oss kring öronen, men nej! He he!

Sedan åkte abina iväg på sina lastbilsflak för att fira avslutningen av gymnasieperioden. ”Bara” studentskrivningarna återstår!

Skolan lugnar ner sig efter denna dag. En tredjedel av studerandena är ju i praktiken borta. Man får mera plats och utrymme. Takten blir lugnare. Är inte det här skönt? Borde det inte hittas på någon konstig vits om saken?

Sanningen är den att bloggaren varje år känner ett sting av vemod. Det är ju fråga om unga, tuffa, smarta, roliga människor man jobbat ihop med i nästan 3 år! Nu tappar man kontakten med dem. Men så ska det vara! De ska ge sig ut och leva sitt liv. Bloggaren önskar dem all lycka i världen!

Det är tur att det finns sociala media och annat idag. Då kan en gambel fysiker följa med hur många av de unga klarar sig och kanske till och med kontakta dem nu och då.

20120217-091232.jpg

Annonser