Under vikingatiden avgjordes kvistiga frågor på andra sätt än idag. En möjlighet var holmgång. Såvitt bloggaren förstår, gick det ut på det, att personer som inte kom överens, roddes ut på någon kobbe med varsitt svärd. Den som roddes tillbaka, hade vunnit debatten.

Jag påstår mig inte längta tillbaka till den tiden, men dagens debattklimat har kanske slagit över åt andra hållet. Somliga om deltar i olika diskussioner och beslutsprocesser påminner om de minsta hundarna. Stora som ekorrar, men med massor av ljud och attityd! Större hundar, som i bästa holmgångsanda kunde tysta ner dem på en sekund, ser mest förvånade ut när bjäbbet drar igång.

Jag är inte för att personer med andra åsikter än jag själv ska utsättas för våld. Tvärtom! Ett av de moderna samhällets grundstenar är skyddet av individen och rätt till åsikt! Understödes varmt! De flesta av oss skulle ändå förlora grovt på holmen, och debattvinnaren skulle knappast företräda den noblaste av åsikter!! Det jag efterlyser är mera av det praktiska! Om inte konsten att använda ett svärd, så åtminstone konsten att veta vad man talar om, konsten att samarbeta utan att alltid tänka på sig själv, att behärska arbetsverktygen, att leda andra, att stöda de som behöver det, att berömma någon emellanåt, att ställa rimliga krav på sig själv i stället för på alla andra, att vara beredd att avstå från egna fördelar i stället för att kräva dylikt av medarbetare.

En speciell grupp individer som bloggaren retar sig på är byråkrater med små själar och stort ego. Tjänstemän som kan skicka en familjemedlem tillbaka till länder där tortyr väntas, dra in arbetande människors löner, självsvåldigt bestämma om åldringars beskattning osv. utan att samhället egentligen kan (eller vill) reagera!

Holmgången var inte någon bra lösning, men struntpratarna hade kanske inte så stort inflytande då, under den gamla ”goda” tiden? Kanske borde en modern och fredlig motsvarighet tänkas ut.

Annonser