Sommaren närmar sig. Under årets ljusa tider har bloggaren alltid fallit in i en lästrall och plöjt igenom en hel del skriven text. Mest blir det deckare, men annat ryms också med. Satt häromdagen och funderade på en lustig effekt.

I allmänhet reagerar jag negativt på skriven (eller verbal) kommunikation som levereras med för mycket text. Korta och exakta uttryck är lättare att smälta. Paradoxen är att en av bloggarens absoluta favoritförfattare är Umberto Eco. Han är italienare. De goda italienarna är inte kända för att uttrycka sig kort precis. U E är inget undantag. Texten flödar!!

Författaren är kulturellt en mångsysslare och professor i semiotik. Wikipedade termen, eftersom den inte är helt självklar. Det vitsiga med U E:s böcker är att de överlag väcker en väldig forskarlust. Efter att ha läst ett kapitel, använder bloggaren Wikipedia och annat flitigt. Man måste ju bara kolla vad författaren snackar om. Hans historiska romaner väcker den instinkten.

Vad lär man sig av detta? Det viktiga är inte hur långt (eller kort) ett meddelande är. Innehållet avgör? Bloggaren önskar alla där ute en trevlig ljus tid av året, med många läsupplevelser.

Annonser