Bloggaren läste häromdagen en liten ankekdot på webben (glömde notera källan och hittar den inte just nu). Översätter fritt ur minnet:

En ateistiskt sinnad föreläsare frågar en troende student om han anser att Gud har skapat allting i världen? Javisst sade studenten! Gud har skapat precis allt! Då klämde föreläsaren till: Om Gud har skapat allting, har han också skapat ondskan. Härav följer att Gud är ond. Slut på diskussionen. (Hm!). En annan student bad om ordet. Förekommer kyla i verkligheten? Javisst sade föreläsaren! Vi har alla frusit nu och då! Jaha sa studenten. Nu är det ändå så, att kyla enligt fysikens lagar bara är brist på värme. Denna värme är ett väldefinierat fysikaliskt fenomen, som alltså existerar. Kyla däremot har ingen konkret existens i sig. Följdfråga: Existerar mörker? Existerar ondskan….?

Lustig tankeställare, men bloggaren, en gammal fysiker, vet inte riktigt. Kan man verkligen dra paralleller mellan fysikaliska fenomen och ”samhälleliga/etiska termer”. Är ondskan bara brist på någonting? I så fall vad? Godhet? Vad är det? Jag vill inte ta ställning till det religiösa budskapet i anekdoten, men på ett bredare plan känns det här lite suspekt.

Vi ser ett av ondskans ansikten i dödsskjutningar och familjevåld, mobbning i skola och på arbetsplatser, förakt mot människor som är bara en aning annorlunda än vi själva osv.

Frågan fokuseras kanske till vad vi kunde göra för att minska på den svårgreppade ondskan vår värld. Utbilda? Vårda? Se medmänniskor i nöd och åtgärda? Antagligen en kombination av alla dessa?

Annonser