Det politiska klimatet i vårt land håller på att hårdna – det kan knappast någon förneka. Populister får röster i val och fientligheten mot mångt och mycket är på frammarsch. Under semestern tyckte sig bloggaren se exempel på det. Tidigare har turister från vårt land klarat sig bra utomlands, både med språk och kultur, men nu ser man nya vindar.

Många landsmän kommunicerar bara på första inhemska. Om utrikiska nödvänditgvis måste nyttjas, vänder man sig till guiden. Man är allmänt bufflig. Eftersom bloggaren reste med 2 små barn och 3 vuxna i sällskapet, kunde det bli lite trångt vid restaurangbord och annat. Om man frågade av en medresenär om den extra stolen vid bordet var ledig och kunde flyttas, var reaktionerna väldigt olika. Typiska svar: En britt: ”By all means! Have a nice dinner!”. Landsman: Kall tystnad och ryggen vänds till. Om man vågar upprepa frågan: No ”v…u joo”.

En känslig indikator är hur man behandlar barn. Man behöver inte skämma bort dem eller pjoska allt för mycket, men en vänlig och saklig behandling är på sin plats. De flesta klarar av detta, men en del av landsmännen har det svårt. Man fräser åt barn som är i vägen. Om mjukisdjuret tappas, får det en spark så att skogsmedborgaren ska rymmas fram på sin stig osv.

Bloggaren blev smått nedstämd av denna okänslighet. Hemma igen lättade läget en aning. Åkte idag med bil till Hfors centrum. Stannade vid en skyddsväg där en ung mamma skulle över med ett par barn. En liten flicka på ca 4 år, vinkade glatt till tack. Förutom bloggaren vinkade ambulanskusken, som också stannade och busschauffören på väg i motsatt riktning.

Än är inte slaget förlorat!

Annonser