Som fysiklärare måste bloggaren ofta tampas med ”diffusa termer” (ett begrepp jag hittat på). Vad är en diffus term? Jo, en som är svår att definiera, men som många, speciellt äldre människor, använder med stor pondus.

Hur? Jo i påståenden som ”jag har aldrig hittat lyckan”, ”i mitt förhållande tog kärleken slut” eller ”vad är det för nytta med det här?”.

Hörde på radion häromdan. En dam ringde in till programmet och ondgjorde sig över månlandingarna och andra likadana vetenskapliga/teknologiska fenomen. Vilken är nyttan med dem? Det var hennes fråga. Skulle det inte vara bättre att ”göra slut på krig och fattigdom”. Problemet är att det är svårt att – pang – slå fram ett konkret svar. Då tror sig frågaren alltid ha rätt! Jag skulle villa veta hur hon själv skulle råda bot på t.ex. fattigdomen, med eller utan månlandningsfyrk!

Behöver vi dyr grundforskning i olika vetenskaper? Jo! Det finns flera olika motiveringar. Det man satsar i pengar, tenderar att betala sig tillbaka mångfalt. Vi får sk. spinoff-effekter, där patent och nya idéer droppar ut ur grundforskningens karusell. Det här är ju konkret nyttigt. Det finns en annan sida. Vi människor är nyfikna. Bloggaren skulle gärna sätta nyfikenheten på samma nivå som ett antal andra grundbehov. Vi måste andas, äta, känna gemenskap med medmänniskor, vila … och tillfredsställa vår nyfikenhet. Det sistnämnda gör vi på olika sätt. Vi följer med nyheter, vi skvallrar med varandra, vi slår upp på webben, vi grundforskar … Det hör så att säga till. Det här är också en typ av nytta!

Damen bad om konkreta exempel, och radioexperten gick i lås. Jag förstår honom! Det är inte lätta att välja rätt exempel på stubinen. Själv har jag fastnat för en liten detalj. Man kan med modern teknik lägga ett tunt lager kol, med diamantstruktur, på olika föremål. Det här kan t.ex. utnyttjas till att göra glasögonlinser tåligare mot repor, eller vilket låter ännu ”nyttigare”, få kirurgiska implantat i människokroppen att uppfattas som en del av organismen. Då avstöts de inte så lätt! Utan modern teknik skulle det här vara omöjligt! Det finns flera exempel, men de ovanstående talat för sig själv! Utan grundforskning stampar vi på stället. Våra barn dör i samma krämpor och plågor som vi själva.

Sedan har vi det där med ”kärlek”. Det kan inte vara samma sak som den starka förälskelse och åtrå man ibland ser bland sina elever (och andra förstås). Varför det? Enkelt för den som kan observera lite. Nyförälskade par är på gränsen till funktionsodugliga. De kan sitta och se varandra i ögonen medan de glömmer att äta, tänka och fungera praktiskt överhuvudtaget. I ett vettigt parförhållande måste den här vågfronten av starka känslor ersättas av någonting mindre intensivt. Tillgivenhet, lojalitet, respekt och annat där två människor lever lyckligt tillsammans. Tog det slut med kärlek? Knappast! Vad är ”kärleken”. Jo en diffus term.

Lyckan då? Man får ibland en uppfattning om att sökaren förväntar sig en fysisk kristallkula vid regnbågens slut. Kan inte lyckan vara något stillsammare? En god bok, en stund av vila, tillfredställelse när man lyckas med en arbetsuppgift, ett litet mellanmål, en vänlig kommentar man oväntat får, en film i TV, ett roligt foto i Facebook, en familjemedlem som lyssnar på en, …. . Man behöver inte alla dessa. Några nu och då hjälper långt.

Vart vill bloggaren komma med sitt inlägg?

Till ett diskussionsklimat, där vi undviker de diffusa termernas trumfkort! Vi ska inte klubba av saker och ting genom att beskylla dem för brist på eller för mycket nytta (”onyttigt” respektive ”nyttotänkande”), kärlek (”känslokallt” respektive ”överkänsligt”) osv. Man tycker sig ofta vinna argumenteringen genom att vifta med den diffusa termen. Det man i själva verket gör, är att klubba ihjäl en ”nyttig” diskussion!

Annonser