Den utsagan hör man ofta idag. Problemet är att vi står med ett historiskt facit på hand. Vi vet vad nationalsocialisterna i Tyskland och deras anhängare i andra länder ställde till med och vad de stod för! Är en upprepning möjlig??

Då bloggaren var ung, var kompiskretsen till stor del politiskt polariserad. Vi hade vänster- och högerunga. Bloggaren själv ville inte ta steget ut i någondera riktningen. Var antagligen i grunden en smått ljusröd socialist?!? Det här retade båda ytterlighetsgrupperna, som mer eller mindre krävde att man anslöt sig till deras sätt att resonera.

Jag hade vänstervänner som sade saker i stil med: ”Det är bra att du inte är höger, men när revolutionen kommer, måste du skjutas”. En del av dem skämtade, men det fanns de som på fullt allvar ansåg att revolutionen kräver offer, dvs. de som inte låter sig likriktas. Kompisar på högerkanten kunde vara lika hotfulla. Många människor viftade bort de här sakerna med kommentarer om omogna ungdomar och annat dravel. Jag tror att det här är ett farligt sätt att resonera!

Tänk om revolutionen hade kommit! I Finland kom den inte på 70-talet! Kan man jämföra spänningen i samhället då, med den som rådde före vårt inbördes/frihetskrig? Då kom en ”revolution”. Många fick sätta livet till, när idealisterna ville utrota sina ”fiender”. Hur är det med händelserna i det forna Jugoslavien? Man kunde säkert hitta flera exempel! Människor (inte bara ungdomar) med hatiska tankar om andra, finns det gott om tydligen. Tidigare har det inte varit särskilt svårt att hitta villiga bödlar.

Skulle jag ha blivit nationalsocialist då det begav sig? Vill gärna tro att svaret är nej! Men handen på hjärtat! Kan man vara säker? Hur är det idag? Vi har i vårt samhälle ett klimat av fiendskap mot allt som är ”avvikande”. Bloggaren tror att det vi vanliga knegare kan göra är att vägra falla i denna hatets fälla. På det sättet undviker vi att bli framtidens nazister!? Vår inställning måste ha betydelse!

Annonser