Vår kultur- och idrottsminister får sig kring öronen. Inte med musik, utan med utskällningar i media. Stofräsare inom den finländska musikkonsten menar att ministerns intresse för kultur är diminutivt, medan intresset för sport dominerar. Han går ju på fotbollsmatcher bevars!

Som stor operavän borde jag hålla med (och gör det kanske också). Ändå har bloggaren med åren kommit till insikten, att om någon kritiseras, borde man först överväga om man själv skulle klara det bättre. Sagt och gjort. Bloggaren gör ett tankeexperiement, där han i sin stora vishet valts till nämnda ministers post! Hur skulle det gå. Operan skulle nog besökas – det virtuella vallöftet kan jag ge. Idrott?? Hm. Man borde väl, men…

Tycker mig se en paradox här. Kultur och idrott kan väl inte kombineras så där bara? Utgående från de goda medmänniskor jag känner, är de ofta som olja och vatten. Svåra att blanda! Att leda ett ministerium där båda ska behandlas jämbördigt, kan knappast vara enkelt. Varken för ministern eller lägre tjänstemän?

Kanske borde vi ha en idrottsminister OCH en kulturminister? Men då blir förstås politikerna flera…

Hå hå ja ja

Annonser