Det finns mycket som ändras i vårt samhälle. Skolans roll i de studerandes och deras familjers liv kan inte ställas utanför den processen. Ibland tar det här smått irriterande drag. Tidigare var det ju så att när det gick bra för en elev, berodde det på att hen (just det!) var duktig. Gick det dåligt, berodde det på en usel lärare!

Idag har skolan mera kollektivt fått axla den rollen. Ungdomar anklagas för nyhjälplöshet, brist på politiskt intresse osv. Det anses förstås av många bero på att de unga inte lär sig någonting nyttigt i skolan! Jaha! Hemmen då??

I mitt jobb som fysiklektor i gymnasiet har jag tystnadsplikt. Därför refererar jag inte i denna blogg om någonting jag specifikt råkat ut för. Allmänna trender tar jag mig friheten att plocka fram, delvis baserat på vad kolleger i andra skolor och på andra sidan språkgränsen har berättat.

Bloggaren har märkt att föräldrar allt mera kräver insyn i skolvardagen. Det här kan vara både bra och illa. Intresse för de unga och deras värld är det aldrig något fel på. Men det kan slå över! I gymnasieskolan är de unga på gränsen till vuxenlivet. När man är vuxen, är man också en självständig människa med alla de rättigheter och skyldigheter det här innebär. Bloggaren tycker att skolan ska förbereda de unga på detta. De ska SJÄLVA ta ansvar så mycket som möjligt, givetvis med stöd av lärare och föräldrar.

När våra studenter fyller 18, får de själva bestämma om skolan ska informera hemmen om studier och prestationer. Det här skapar stora problem för en del föräldrar! Man drabbas av panik när man inser att det egna barnet blir myndigt och får bestämma över sig själv. Ett av sätten att reagera, är att låta sin ilska gå ut över skolan. J…a lärare. Begriper ni inte att jag är intresserad av mitt barn? Varför berättar ni inte hur det går? Kan vi inte kringgå det där med tystnadsplikt, bara lite grann och bara i mitt fall?

Visst begriper vi lärare. Vi är också intresserade av de ungas välfärd! Processen med frigörelse och självständighet är en del av paketet dock!

Det här är känsliga saker. Jag vill inte säga till på skarpen till en människa som kanske redan är lite vingklippt på den sociala sidan. Men i alla fall!

Förälder! Se till dig själv! Vad beror det på att ”barnet” kruxar i rutan som förbjuder informationsflödet mellan skolan och hemmet? Är det här verkligen skolans problem?

Misstolka mig inte! Jag vill gärna i mitt eget jobb samarbeta med hemmen. Samtidigt önskar jag se mina lever bli självständiga och företagsamma unga, som kan konsten att stå på egna tassar. För det mesta lyckas det bra, men ibland gör processen ont.

Annonser