Bloggarens äkta hälft skrev ett litet blogginlägg om Lucia. Läste igenom och kom att tänka på hur det kändes att Lussa i folkskolan. Tydligen var bloggaren som ung mer eller mindre lika eldbefängd som idag. Kommer nämligen ihåg att jag på andra klassen fick en vit skrud och en strut på huvudet (det stod INTE dumsnut på den och den hade inte åsneöron, som tur är). Dessutom fick jag en lång pinne med en stjärna i ändan. Så bar det iväg.

Jag gick i en skola som var tvåspråkig. Största delen av eleverna var finskspråkiga. I den gruppen hade jag flera vänner, men också några ”fiender”, kompisar man inte kom så bra överens med alla dagar!

En av dem hånskrattade när jag kom in, några steg efter ljusets drottning. Det var så lagom smart att hånskratta åt en beväpnad stjärngosse. Bloggaren beslöt sig för att han skulle få bekanta sig närmare med stjärnan i ändan på pinnen. Tanke var handling! Så gick det. Fullt tumult. Hånskrattet tog dock slut. Så gjorde även bloggarens karriär som assistent för Sankta Lucia!

Annonser