Många bloggar om sin egen hälsa. Det här är ett nytt fenomen tycker jag. I bloggares egen ungdom, var sådana saker tabu på något sätt. Inte längre! Har förstått att läsare med något hälsostrul finner tröst och hjälp genom att läsa om andras motsvarande problem. Om det fungerar så, är det ju bra!

Bloggaren är själv allergiker. Risken för att man får en livshotande chock är något man lär sig att leva med. Likaså astma och atopiskt eksem.  I barndomen fanns det mobbande kompisar som gjorde sig lustig över en. Det var inte så trevligt. De är ändå ett gånget kapitel jag (nästan) förträngt.

Det som är lite jobbigt nu i vuxen ålder är de attityder somliga ”friska” människor har. Jag har fått frågan varför jag inte smörjer läkande hudkräm på tassarna. Det hjälper ju alla! Jo jo. En annan sak jag stött på några gånger är påståendet att allergier helt och hållet är ett psykosomatiskt problem! Om du bara kunde inse det, skulle det gå hur bra som helst att äta fisk t.ex. Dessutom blir man intelligent av fisk! Ha ha!

En kommentar jag inte kan tåla är den där med ”Du ska vara glad för att du inte har något värre problem!”  Det är ett jäkla korkat argument. Ingen annan har rätt att ställa sig till doms över hur jag upplever min hälsa. Det är en högst privat angelägenhet (som jag lite tveksamt bloggar om).

I den stora karusellen livet är, kan det här ju förstås anses vara en liten detalj man inte ska hänga upp sig på, men…

Det finns dagar då man inte riktigt skulle behöva sådana kommentarer. Bloggaren kan intyga att allergier finns och att de inte är att leka med! Vidare tycker bloggaren att man i hälsofrågor ska respektera sina medmänniskor och inte snarvla på hur som helst.

Som tur är inser de allra flesta vänner och bekanta det här. Konstiga kommentarer korrelerar med en allmänt låg IQ-nivå! Det anser bloggaren!

 

 

Annonser