Var ute med barnbarnen igår. Medan resten av gänget shoppade gick morfar omkring med S, snart 4 år. Vi traskade genom Kampen. Vid bussterminalerna finns glänsande metallbitar på golvet. S ville stiga på dem. Jag vill trampa på fiskarna sa hon.

Det tog en liten stund för morfar att se kopplingen. På Borgbackens Sea Life, finns vid utgången en historia som S gillar. En projektor är riktad mot golvet. Fiskar simmar omkring på den projicerade bilden och man ska försöka trampa på dem. Då flyr de snabbt undan. Många barn tycker att det här är toppenroligt.

Fiskarna i Kampen är lättare att trampa på. De simmar ingenstans. S klev modigt iväg längs fiskraden. Ibland var någon smått i vägen, men det hindrade inte S. Hon gick rakt fram.

Morfar lät henne hållas. Det var intressant att se folks reaktioner. Man steg välvilligt åt sidan och lät barnet kliva på. Ett gäng invandarungdomar med afrikanskt ursprung klappade henne på huvudet när hon passerade, fnittriga tonårsflickor fnittrade mer än vanlig osv. Ingen såg sur ut, vilket var trevligt!

Den märkligaste gruppen var ändå ett gäng skinnskallar med nitar och tatueringar. Killarnas miner tydde inte på humor minsann. Sen kom S farandes. Hon gick rakt genom gruppen, utan att vika av från kursen med en millimeter! En av killarna såg henne komma och slog larm: ”Varo hei” (”Se upp” ungefär). Sedan stod killarna som i givakt, när S drog fram mellan dem. De garvade till och med välvilligt.

Det finns tydligen någonting gott i de flesta av oss.

Annonser