För en tid sedan kunde man läsa en trist nyhet. En ung man sköt ihjäl sin far i en restaurang i det centrala Helsingfors. Senare framgick det att pappan hade tvingat sonen att idrotta, synbarligen mot sonens vilja.

Nu kan bloggaren förstås inte påstå sig veta tillräckligt om det fallet för att kunna dra några djupare slutsatser. Tankarna börjar ändå rulla på! Har man sett motsvarande under mindre dramatiska omständigheter?

När man jobbat som lärare över 30 år, har man upplevt ett och annat. Mycket gott och somt som har varit mindre lyckat! I det här jobbet har man tystnadsplikt. Inga detaljer ska alltså tas fram. En allmän observation tillåter bloggaren sig i alla fall att nämna!

Det finns människor som planerar sina barns liv i detalj! Barnet ska studera juridik, medicin, ekonomi… . Barnet ska bli en idrottshjälte, en konstnär en pianist… . Man vill ju bara det egna barnets bästa! Barnet ska minsann få en chans att lyckas där ”jag” misslyckats. Som lärare ser man ibland den unga människans nöd, när den egna viljan och de egna planerna inte stämmer ihop med föräldrarnas.

Jag har aldrig riktigt förstått mekanismen bakom detta. Det man inte brinner för brukar sällan lyckas bra! Är det verkligen vettigt att försöka påverka sina barn så här? Ens då det är välment? Hur skulle det vara att i stället stöda den ungas egna intressen, val av studier, val av jobb osv.

Man kan inte generalisera i den här frågan. Ibland vet föräldrarna bäst! Men inte alltid…

 

 

 

 

Annonser