20121206-150221.jpgMånen

Barnbarnet S är intresserad av Månen! På en semesterresa, när det var tillåtet att vaka en aning längre än vanligt, blev månens långsamma stigande ovanför horisonten ett av de stora minnena.

Någon dag före Julafton, var vi på en liten bilrunda och besökte Tammerfors. Eter att ha ätit en förträfflig middag på restaurang Heinätori, vandrade vi mot bilen. Då såg S månen igen. ”Titta, där är den! Om man har vingar, kan man flyga fram till den!”

Morfarn och fysikern mumlade någonting om att atmosfären inte räcker till. Månen är så långt borta. S: ”Om man riktigt vill, kan man flyga till månen!”

Morfar tänkte efter. Vi har ju varit där för sjutton! För att vi ville! Barnet har rätt inställning!

Storasyster T har flera gånger visat exempel på en motsvarande livsfilosofi. Om man bara vill så… Måtte den krassa reella världen låta flickorna ha kvar en del av detta tankesätt, när de blir vuxna.

Måtte det bli också morfars attityd inför det kommande året! Det är inte bara barnen som lär sig av de vuxna, utan också tvärtom!

Annonser