För några dagar sedan bestämde sig bloggaren för att byta församling. Bakom låg ett missnöje med den konservativa andan inom den egna församlingen och hur saker sköts där.

Ett antal vänner och bekanta har hört av sig och bett om en djupare analys, kommenterat, funderat och frågat. En av frågorna kunde vara värd en allmän kommentar. Den låter ungefär som så: ”Varför skriver du inte helt enkelt som agnostiker ut dig ur kyrkan?”

Ja, varför det? Kanske värt en funderare!

Det finns säkert ett antal ”praktiska” skäl. Några bekanta säger sig hänga kvar eftersom vigslar, begravningar, dop och kanske något till, blir ”svåra att fixa” om man inte hör till kyrkan. Jaha! Det ger jag inte mycket för. Folk fixar minsann dessa detaljer i alla fall! Ett annat argument, är att kyrkan med sin värdegrund, är en integrerad del av det västerländska samhället. Utan kyrka och religion är det svårt att förstå konst, musik, kultur och vår historia. Det här argumentet kan ha en del tyngd bakom sig. Visst måste man förstå fenomenet kristendom, om man vill begripa hur vår kulturhistoria är funtad. Frågan är bara om man måste tillhöra ett religionssamfund för att förstå hur det klickar? Det tror bloggaren inte. Sedan finns det argumentet med den etiska värdegrunden. Utan kristendom, ingen moral och etik! Bloggaren är inte säker på det heller. Känner ateister med helt hyggliga moraliska värdegrunder!

Nej. De ovanstående argumenten håller inte för min del!

Vad återstår?

Som naturvetare och agnostiker vill jag inte komma med en tvärsäker förklaring. Det får med andra ord bli lite flummigt det här. (Det är månget religiöst argument också minsann!) Saken är den att jag hoppas på en högre makt – en god sådan. Kyrkan (brett tolkat för alla kristna trossamfund) representerar den tanken. I princip står den för det goda, också om den letts klantigt från tid till tid, fastnat för mycket i dogmatiskt käbbel osv. Det finns förstås alternativa ”goda” värdegrunder. Vi kan t.ex. dilla på om Kants pliktetik eller Benthams tankar om det allmänna goda. Vi kan säkert omfatta flera av dessa ideal samtidigt. Så länge kyrkan står för det goda, tycker bloggaren ändå att det känns rätt att ”vara med”. Inte för att man måste, utan för att man väljer det.

Antalet medborgare som tappar sitt intresse för vår kyrka, växer hela tiden. Trots det berörs väldigt många finländare av organisationen.  Om man lämnar kyrkan bakom sig, tappar man en del av kontakten med omvärlden. Man kan se världen utanför en byggnad om man öppnar ett fönster. Man behöver inte gå ut. Dessutom kan man inte påverka en organisation effektivt, om man väljer att stå utanför den.

Slutligen vill jag påstå att jag inte enbart retat upp mig på mina erfarenheter av religion och församling. Många upplevelser har varit positiva. Kyrkan erbjuder  sina infallsvinklar på vårt liv och leverne. Man behöver inte vara av exakt samma åsikt hela tiden. Själva diskussionen kan vara intressant i sig. Och tolkningarna!

Nej, jag ger det här en chans. Det har jag rätt till!

 

 

 

 

 

Annonser