Samhället sparar. Ska äldre få lägre löner? Ska pensionsåldern höjas? Låter inte så trevligt. Kanske är det tendenser och stämningar av den här typen som utgör grunden för rubrikens term.

I mitt senaste inlägg berättade jag om ett gäng unga flickor som blev åthutade genast de dök upp i en biografsalong – utan att egentligen ha gjort någonting. De var lite livliga, men ingenting annat.

Bloggaren skulle helst se termen åldersfascism tolkas brett. Allt missförstånd av och fördomar mot dem som inte har den ”egna” åldern, klassar bra för sortering under termen. Det är inte bara de gamla i samhället som utsätts!

Vad borde vi göra? Antagligen respektera! Äldre är kanske lite långsammare av sig, men de kan en hel del praktiska saker. Det de inte kan – ny teknik t.ex. – lär de sig om de vill. Har själv sett många exempel på det. De yngre har ofta en glimrande förmåga till initiativ, om också erfarenhet saknas. Med den rätta inställningen kan de två grupperna komplettera varandra.

När bloggaren själv var ung, var irritationen över många av ”de gamla” (de som passerat 30-års åldern si så där) enorm.  De som retade upp mig, var de överlägsna och sarkastiska människorna man träffade på. Ofta kunde de inte så mycket när de kom till kritan, men käften gick. På äldre dagar har bloggaren kommit fram ill att de antagligen döljde sin osäkerhet bakom en fasad av tuffhet. Har man själv blivit sådan? Kanske? Hoppas inte mycket i så fall. Det är svårt att rannsaka sig själv. Retar de yngre upp mig? Det händer, men professionellt har jag vanan inne att se deras värld. Där finns mycket gott. Det som inte fungerar, har en tendens att rätta till sig. Det gäller för oss vuxna att ha lite tålamod och inte fräsa till över minsta småsak!

Annonser