Om bloggaren tolkat det rätt, är en sådan präst en person som försker komma enkelt undan. Man gör jobbet, men absolut inte mera. Inget extra engagemang!

Har bloggaren träffat på någon brödpräst. Inte så att jag skulle ha reagerat. Inom andra bransher däremot…

Det finns t.ex. en stor artrikedom bland busskuskar. En del tar sitt jobb på allvar, är vänliga och artiga. Andra ser ut att hata sin skraltiga buss i allmänhet och alla j..a passagerare i synnerhet. Kunde man kanske tala om brödkuskar då. Man gör jobbet med nöd och näppe. Och får sitt bröd!

Sedan till en känsligare historia. Finns det brödlärare??

Efter en karriär på ca 35 år, börjar man se mönster! Ett mycket tydligt sådant är läraren som kategoriskt sätter sig emot alla förändringar. Jag har sett oppsition mot maskinskrivna dokument, enkla räknare med 4 räkneoperationer, OH-projektorer, kopieringsmaskiner, tushtavlor, datorer, kommunikation via epost, mobiltelefoner, webben, moderna räknare osv osv. Man har varit säker på att dessa påfund ALDRIG kommer att slå igenom. Varför kan vi inte jobba som förr? Den här inställningen är sällan majoritetens, men gruppen kräver att höras – helst hela tiden!

Det är ett rent otroligt slöseri med energi och sinnesfrid att gå på så här. Nymodighetsskeptikerna har aldrig lyckats bromsa någonting, men nog gjort livet bra surt för alla som vill utvecklas i jobbet.

Ett argument som är på modet, är att vi ska ha betalt för att utveckla oss. Det är i och för sig ett utmärkt argument. Det kommer hela tiden till uppgifter utanför klass i den här professionen. Det är möten och arbetsgrupper, extra engagemang av det ena och andra slaget. Visst borde sådant vara avlönat. Gäller det också nytänkande? Om det innebär mycket arbete JA! Men!

Man kan inte betala lön för en attityd! Är man intresserad av att prova på nytt, så är man! Ett litet försök här och där behöver inte innebära enorma arbetsprestationer. Tvärtom hittar man ofta på arbetsbesparande sätt att jobba. Utan den dator bloggaren knäpper på just nu, skulle arbetsmängden bli enorm!!!

En av skolans absolut viktigaste roller, är att försöka förbereda de unga på ett liv ute i samhället. Då kan vi inte bara acceptera att vi ligger 30 år efter samhället i utveckling! Vi borde surfa på utvecklingsvågen och helst ligga lite före andra i fråga om moderna arbetsmetoder! Om man inte har den inställningen, gör man kanske skäl för termen brödlärare?? Lyckas vi någonsin nå ett sådant mål? Antagligen inte, men vi måste försöka!

Är skepticism mot allt nytt ett tecken på lättja? Inte nödvändigtvis, men tanken ligger nära till hands. Bloggaren skulle ha god lust att dra en parallell mellan bakåtsträvaren och brödläraren!

Annonser