Bloggaren har blivit förtjust i någonting nytt. Någon vacker portugusiska kanske? På sätt och vis, men då talar vi om hennes konstart. Hon är fadista och går under namnet Eugenia Maria.

Har ingen tidigare relation till fado. Beror kanske på att man borde uppleva konstformen live. De två medverkande herrarna med varsitt instrument var en viktig del av helheten. De spelade vanlig gitarr och någonting som liknade en 12-strängig liten luta. De var skickliga! Huvudartisten uppträdde med sin vackra sång. Hennes röstresurser krävde ingen förstärkning. Volymen dränkte ändå inte känslan. Det var en vacker, dramatisk och rörande sångstund.

Det är bland annat upplevelser av den här typen som gör det värdefullt att kuska människor från ett ställe till ett annat. Man lär sig uppskatta de andra kulturerna på vårt egentligen ganska lilla klot. Nu har Portugal kommit att bli en nation till som känns en liten aning som hemma!

Bloggaren har ofta reagerat kraftigt på det här med begränsad nationalism. EU har sina konstigheter för sig. Standardisering av hur bananer och gurkor ska se ut, förstår jag inte. Däremot har ja noterat att lekplatser har mjuka gummimattor under gungorna här i Portugal, precis som i Finland. Vi människor har egentligen inte råd att anse oss vara medborgare i en liten begränsad region av whatever. Vi är medborgare i ett större samfund! EU. Planeten vi lever på.

Jag är 100 % medveten om att det här låter som en naiv världssyn, men kom med ett vettigt motargument, den som har ett…

Där ser man vad en fadista kan väcka för tankar! Tack för ikväl Eugenia Maria!

Annonser