I dagens Hbl (19/3/2013) rapporterar Mats Lindqvist om läget i debatten om samkönade äktenskap. Samhället börjar bli moget för det hela, men se de kristna kämpar emot. Förutom här i Finland, också i t.ex. Angela Merkels Tyskland (Merkel är kristdemokrat). Jag förstår bara inte det här.

Varför är man så sexualfixerad inom ”kyrkan” (i brett avseende – protestanter, katoliker, ortodoxa…)? Det finns mängder av verklig ondska därute! Kämpa mot den i stället! Det sägs att vi finländare statistiskt sett, inte längre tror på djävulen. Äkta hälften uttryckte saken som så, att hon inte tror på en fysisk varelse med horn, klövar och andra drag av medeltida husdjur. Däremot tror hon definitivt att ondskan spökar i vår värld. Det här kan jag underteckna. En människa, som rövar och misshandlar – ja kanske till och med mördar – för att tillfredställa sina små egoistiska mål i livet, den kan man försöka övertyga om ett bättre sätt att leva. Två människor som känner kärlek för varandra… ? Det kan väl inte vara illa? Även om de nu råkar vara av samma kön? Det finns också någonting vi kunde kalla en sexuell ondska. Pedofili hör hit. Likaså sexuella trakasserier och våldtäkter, där man ger sig på någon som inte är villig att delta i spelet! Kärlek mellan två personer av samma kön hör INTE till dessa abnormiteter.

Bloggaren är fysiker och inte teolog. Är dock som agnostiker intresserad av hur resonemangen faller. Den Jesus jag läst om i skrifterna, var synnerligen välkomnande. Han tog emot okunniga barn, människor på samhällets skuggsida och andra ”avvikande” med öppna armar. Med i gemenskapen skulle de! Borde inte kyrkan öppna sig för minoriteter av olika slag? Kan vi med gamla testamentet som slagträ avvisa homosexuella i stället för att ta med dem och välsigna deras liv. Om vi läser skriften bokstavstroget, finns det en massa andra saker vi då också måste ta itu med. T.ex. trollkvinnor och -karlar ska vi slå ihjäl! Vem är en sådan trollperson! Ondskefulla magiutövare? New Age-anhängare? Kristalldyrkare? Kanske alla som inte hör till församlingen?

 

Är det verkligen onormalt att vara homosexuell? Omkring 5 % av landets befolkning beräknas vara det, minns jag mig ha läst. Om det här är en abnormitet, då kan man också påstå att det är onormalt, osunt och farligt att vara finlandssvensk. Vi är ungefär lika många!

Det sägs att samkönade äktenskap leder till förvridning av den traditionella familjen. Hur ser en sådan familj ut? Hela äktenskapsidén är ett kyrkligt påfund. Kärnan i det hela är väl att två människor tycker om varandra och bestämmer sig för ett gemensamt liv tillsammans, i kristna tecken eller annat. Den trohet de kan visar varandra är väl en vacker sak i ett samhälle, där lejonparten av de äktenskap man ingår, tenderar att gå i kras! Den traditionella familjestrukturen utmanas också från andra håll. Kan en man ha mer än en hustru, eller en hustru mer än en man? Det finns religioner som tillåter saken i en aller annan form. Ska samhället göra det? Tar inte ställning här! Ett samkönat äktenskap är i inget problem i sammanhangen, tycker bloggaren.

Adoption av barn? Varför inte? Oönskade barn finns det gått om. Barn som föds som resultat av ett tillfälligt förhållande efter en fyllefest eller så. Barn som ingen förstår att älska och vårda sig om. Ett barn som har lyckan att vara önskat och adopteras, eller föds via konstbefruktning, har stora chanser att få ett bra liv även om det är två mammor eller två pappor som tar hand om det. Den ”traditionella” mamma- och papparollen behöver inte vara bättre! I min egen ungdom t.ex. var papporna ofta så lagom engagerade i sina familjer. Mammorna skulle sköta barn och hem. Farsorna kunde egotrippa annanstans. Ibland morsorna likaså. Motsvarande är inte direkt ovanligt idag heller! Var ligger rollmodellen i sådant?

Kyrkan har sina normer. De kan knappast vara fasta. Samhället utvecklas och kyrkan måste anpassa sig. Medeltida uppfattningar om ett och annat skulle absolut inte fungera idag! Så är det bara! Jag vet att det här är ett rött skynke för många teologer, men det måste sägas i klartext. Bloggaren är medlem av en församling, Kannelmäen seurakunta, och har full rätt att kritisera organisationen ”från insidan”. Nu är det dags att justerar tänkandet lite. Om inte, ser jag bara den möjligheten att kyrkans inflytande måste motverkas aktivt.

Visst ska en kristen människa ha rätten att leva enligt vissa regler och normer. Frågan är bara om man ska ha rätt att påtvinga resten av samhället dessa regler?! Bloggaren börjar allt mera luta mot det franska sättet att tänka, där man strävar till ett politiskt klimat utan religiösa mekanismer. Kan vi t.ex. uttrycka oss negativt om muslimska sharialagar, om vi samtidigt accepterar kristet inflytande i vår egen lagstiftning? Är det etiskt ok??

Bloggaren vill inte attackera det goda kristendomen för med sig. Jag vill bara peka ut möjligheterna att se godhet också utanför de religiösa sfärerna och att kanske till och med påverka dessa sfärer en liten aning. Bör inte en homosexuell trogen och god människa vara berättigad till kyrkans välsignelse????

Annonser