För mindre än en vecka sedan avled en nära vän till bloggarens familj. Någon har sagt (antagligen Woody Allen) att döden gör oss alla till filosofer. WA gör sig möjligen lustig över saken, men det ligger någonting i det! Man stannar upp och tänker efter.

Vännen C var en ljus människa. Hon kommenterade ofta bloggarens skriverier i media. Dels i skrift men också  i samtal. När jag följer med flödet på skärmen, känner jag att hennes kommentarer saknas. I en värld där en stor del av det som träffar en är bitter kritik och enorm  egocentricitet, behöver vi de ljusa och vänliga människorna. De som kan bjuda på sig själva, utan att vara rädda för att det minskar dem själva på något vis. De som har insikten att det egentligen är precis tvärtom!

C hade den kristna övertygelse bloggaren som agnostiker beundrar. En övertygelse som inte ledde till bittra dispyter om hur en gudstjänst skulle dras, utan till en praktisk medmänsklighet. Sådant får en agnostiker att hålla dörren på glänt. Tack för visad vänlighet C.

Annonser