Nu är semesterresorna för i år över. Det är skönt att vara hemma igen, trots kyla och balkongremont. Vi närmar oss slutskedet. Balkonggolven målas och det luktar lösningsmedel!

Det här kan man ändå stå ut med! Svårare är det att smälta hur vi möter varandra här i landet. Både i Grekland och i Danmark är man vänlig mot den man möter. Man hälsar försynt oberoende om man känner den som kommer emot i hotellet eller på krogen. Man tackar för att någon flyttar på sig, när man ska fram osv.

Påminnelsen om att vi var på hemväg, fick vi i flygplanet. Vi var två resenärer som upptog sätena A och B i raden. Sätet C var på samma sida. En familj från hemlandet dök upp. De var 4 till antalet, vilket betydde att en ”måste sitta med oss”. Mamman uppoffrade sig, efter att ha glott ilsket, suckat tungt och demonstrativt satt sig med ryggen mot oss. Vi skulle tydligen uppleva en klar markering om hur illa vi passade i hennes situation! Märkligt! Vi hade inte gjort henne illa, vi var nyduschade och nyktra (nästan – ett litet glas skumppa före hemresan). Vi hade inte heller sagt någonting till varandra, vilket betyder att en språklig identifikation, skulle ligga som grund för missnöjet. Det här var tydligen hennes sätt att bemöta omvärlden.

Det här är en av de detaljer som känns lite tung i hemlandet. Lite vänlighet i vardagen skulle knappast skada. Man behöver inte överdriva! En enkel hälsning när man sätter sig i flyget skulle räcka. Man behöver inte umgås mer än det, om man inte vill.

Det här är en av orsakerna till att man på semestern måste resa till utlandet!

Annonser