Bloggaren är tillräckligt gammal för att ha färdats i österled under Sovjetunionens tidsera. Då måste man i pass- och visumansökningar fylla i två rutor som förvånade lite. Språket var finska på de papper jag såg, och rutorna rubricerades ” kanslaisuus” och ”kansallisuus”. Översatt ca medborgarskap och nationalitet. Man kunde t.ex. vara sovjetmedborgare, men est eller uigur till sin nationalitet, antar jag.

På den tiden smålog man åt detta, men på äldre dagar har bloggaren börjat förstå vad det var fråga om. När programmet ”Allsång på skansen” har sina små reklamsnuttar i vår TV, önskas alla finnar välkomna. Jag är inte finne! Har visserligen finländsk pass, men anser mig vara finländare. Alla med finländskt pass är det. Dessutom har vi underkategorierna finlandssvenskar och finnar, baserat på modersmål.

Det här är invecklat. När jag umgås med kolleger och bekanta i stora världen, har jag ingenting emot att kallas Finnish eller Finn. På svenska ser jag en distinktion. En detalj kanske, men i alla fall.

Annonser