20130829-065535.jpg

Det finns mycket som ändras i världen. Bloggaren kommer ihåg sin barndoms museibesök. Sakligt, torrt och trist. Barn sågs som störande element. Usch. De kunde ju störa ordningen och friden. De kunde ifrågasätta och det var förbjudet, förbjudet!

Besöker ofta något museum med barnbarnen, 7 och 4 år, idag. De trivs. En del av museerna satsar ordentligt på de unga, som hittar avdelningar där man får röra saker och ting, experimentera lite osv. Det här är bra! Vissa museer har blivit favoriter och återbesökts flera gånger. Lyckade besök har vi gjort i Tekniska, Zoologiska och Flygmuseet bl.a. Också Nationalmuseet och en del konstutställningar har fungerat väl.

Biblioteken är också inne i en förändringsfas. Det är inte bara fråga om utlåning av böcker och arbete i läsesalar längre.

För bara något år sedan, klev jag in på ett bibliotek och frågade om det går att låna eböcker. Möttes av totalt förakt. Biblotekarien hörde tydligen till den gamla skolan. Hon sade att någonting sådant aldrig skulle bli aktuellt i Finland. Bloggaren påpekade att verksamheten nått långt i Sverige. Det imponerade inte! Svenskarna fick sig en dos av damens förakt de med.

Det ser ut som om förändringarna skrämmer en del av oss! Varför? Orsakerna varierar antagligen. Kanske ser man trygghet i det statiska? Kanske stressas man av bli tvungen att lära sig nytt? Kanske är man rädd för att tappa ansiktet som auktoritet? Det kan så vi så vara bra att minnas att man inte är ensam. Förändringarna rör oss alla och då de är lyckade, vinner de flesta på dem.

Bloggaren har observerat konservatismen inte nödvändigtvis är åldersberoende. Det finns konservativa unga och förändringsvänliga äldre där ute. Båda äkta hälften och bloggaren själv räknar sig till gruppen äldre knegare. Vi är båda teknikintresserade och försöker hitta nya arbetsmetoder, sätt att lära oss och kommunikationskanaler.

Damen i biblioteket har försvunnit och biblioteken har tydligen förändrats på bara något år. Filmer kan lånas digitalt och jag undrar om inte samma gäller böcker. Har inte på allvar besökt bibliotek på senare tid – sporadiska besök har blivit av. Kanske blir det småningom dags igen?!

Skolorna är i sin tur på sätt och vis en bild av samhället i miniatyr. Man hittar olika människotyper och intressen i en skola. Man jobbar, stressar, vilar ibland. Man försöker stega sig framåt på den egna utvecklingens stig. Det gäller både lärare och elever. Inställningen till nymodigheter varierar. Just nu håller den utvecklingsvilliga falangen på att växa i styrka, tycker bloggaren. Många lärare gillar de möjligheter tekniken ger. Ofta beskylls gruppen för blint utvecklande utan konsekvensnalays, cirkusundervisning och annat fatalt. Äsch! Allting nytt är inte bra, men man måste ju syna saker och ting i sömmarna. Utnyttja det som ger ett mervärde! Om vi inte tänker så, är det bara att plocka fram pekstickan och mala på. Inte så hoppingivande minsann!

Kunderna har nya förväntningar! Både de unga och de äldre. Det är bara att leva med sin tid!

Annonser