Diskussionen går het om de kristna andakterna som sänds i radion här i Finland. Man diskuterar av och an och jämför den finländska modellen, där andakten planeras och genomförs av personer som inte egentligen är redaktörer, med systemet i andra nordiska länder.

Man ställer sig i diskussionen bland annat frågan om andakter i radion samt religionsundervisning i skolorna, är ”farlig”, speciellt för barn och unga? Kan unga tänkas påverkas negativt? Jag har läst ett antal bloggare som ställt sig frågan därute.

Under min egen skoltid för länge sedan, undervisades vi förstås i religion. På ett riktigt ordentligt konfessionellt sätt dessutom. Har det skadat bloggaren? Det tror jag inte, men det finns detaljer jag ogillar.  Främst blev jag senare i livet smått ilsken när jag insåg att de bibliska berättelser vi hörde, inte var historiska fakta. Bibeln är nu en gång för alla inte en lärobok i historia eller naturvetenskap. Om berättelserna hade presenterats som delar av en tradition, sedelärande liknelser eller så, hade det varit bättre. Åtminstone kunde man ha sagt åt oss barn, att det här tror många på, men ingen vet riktigt säkert hur det gick till när det begav sig.  Jag tror att barn har förmågan att skilja på det vi vet, det vi antar och det vi diktar fram.

Jag kände mig lurad!  Om det kan förmodas finnas barn som inte klarade av det här steget, utan bokstavligen lever kvar i barnatron – då kan jag tänka mig att kalla religionsundervisningen i skola och annanstans farlig.

Jag ska ta ett exempel. Håller på att läsa en intressant bok, ”The Norm Chronicles” av Michael Blastland och David Spiegelhalter. Boken berör inte egentligen den religiösa sfären. Den handlar om hur vi människor uppfattar risker i vårt liv. Författarna tar en statistisk syn på det hela. Bra läsning!

I ett av kapitlen omnämns skillnaden mellan så kallade naturliga och  onaturliga risker. En naturlig risk finns bara där, utan att ha initierats av människan. Ett exempel är en meteorit, som trillar ner någonstans. De onaturliga riskerna är sammankopplade med vår livsstil. De beror på kärnkraften, olämpligt val av föda, stora krav på ett bekvämt leverne osv. Detta enligt författarna.

I boken nämns att gränsdragningen mellan de naturliga och de onaturliga riskerna är svår. Ska vi försöka eliminera de onaturliga? Kan vi ens göra det? Hur är det med fenomenet spädbarnsdödlighet t.ex. Idag har den minskat kraftigt i många länder, Är de medicinska landvinningar vi gjort någonting ”onaturligt”. Borde vi låta naturen ha sin gång eftersom detta är ”naturligt”. Ibland kommer religionen in här. Man hör påståenden i stil med ”Det är Guds vilja att …. ”. Som om vi skulle veta vilken den viljan är!!! I stället för att tolka något bibelcitat, t.ex. om kunskapens träd bokstavligt (jo, det har bloggaren hört minsann), kunde vi argumentera att Gud givit oss vårt förstånd och att det bör nyttjas till mänsklighetens bästa! En allmän god princip, i stället för den bokstavstroendes hårklyverier!

Det går inte att entydigt säga saker i stil med att religion är farlig. Varken för unga eller äldre. Risken finns däremot, speciellt om enskilda människor alltför nitiskt avgör vilka detaljer som ska kallas goda och onda. Religiösa människor har ibland en tendens att dra dessa gränser. Det kan bli farligt! Det har historien visat.

 

Annonser