För två år sedan startade Jani Salomaa, en tekniker från Salo, en FB-grupp, där man betonar sin heterosexualitet och traditionella familjevärden. Ok. Det må man göra, men…

Nu ska medlemmar i gruppen ordnat en liten demonstration på riksdagshusets trappa och har överlag kravlat sig över nyhetströskeln. Ett av argumenten som gruppen framhäver, är att den ”vanliga heterosexuella människan” idag skulle känna sig hotad av regnbågsfolkets frammarsch, ökade rättigheter osv.

Bloggaren förstår inte! Jag har aldrig känt mig hotad av en homo- eller transsexuell människa, man eller kvinna. Kan inte begripa hur ett sådant hot ser ut!

En majoritet tenderar sällan hotas av en minoritet och vi ”heteron” råkar nu bara vara i en rätt så stadig majoritetsposition! Anser att hetero-pride gruppens argument haltar. Vad är det egentligen man vill? Ska sexuella minoriteter sjunka tillbaka in i skammens skuggor? Ska man lita på den stora massans storsinthet och hoppas att man inte trakasseras? Ska man överlag våga erkänna sin preferens offentligt? Fy fasen! Det är klart att regnbågsfolkets (hittar för sjutton inte en bättre term) ska ställa sina krav och få sina rättigheter, både juridiska och allmänmänskliga sådana. Att så sker är absolut inte en självklarhet! Man behöver bara blicka österut!

Visst ska en människa kunna känna sig stolt över sin familj – oberoende hur den är sammansatt. Det sker utveckling inom den stora ”heteromassan” också! Äktenskap är inte en självklarhet idag. Det finns många sambon därute, som trots bristen på kyrklig eller borgerlig vigsel, bör definieras som en familj. Samma gäller den situationen att barnen i familjen inte fötts av en familjemedlem, utan adopterats. Då en grupp människor väljer att leva tillsammans, ta hand om varandra och gemensamt försöka finna en guldkant på tillvaron, ja då är de en familj!

Om det är den familjen som gruppen högaktar, ja då håller jag med. Namnet Hetero pride kunde man förstås välja bättre!

Artikel om saken – på finska

Annonser