Kenya har drabbats av en vidrig terrorhandling. Ett köpcentrum har utsatts för ett gisslandrama, som krävt massvis av dödsoffer. Nyheterna från Nairobi omtalar att det möjligen finns en finländare med i terroristgruppen. Hemska tanke! Sådant sker inte här!

Här hemma förfasar sådant. Vi är ju inte terrorister. Sådant hör man på gator och torg och givetvis i bussen, en ständig pejlare till folkopinionen för bloggaren.

Är det så enkelt? Är ingen expert på området, men kan tänka mig att det finns några faktorer som styr risken för terrorhandlingar. En sådan faktor är en ackumulerad aggression inom var och en av oss, vänd mot allt och alla som inte stämmer exakt in i vår egen världsbild. En annan faktor är vår handlingströskel. Då den är låg, ökar risken för att en människa fysiskt angriper en medmänniska.

Senaste veckoslut kunde man i Hbl läsa om hur svårt våra nya medborgare med utländsk bakgrund kan ha det i vårt land. En mörkare hudfärg får folk att verbalt angripa och tom spotta på mammor med barnvagnar ute i vimlet, Fy fan! Då ligger inte knytnäven, kniven eller tyngre vapen väldigt fjärran! Det om handlingströskeln. Den begränsade världsbilden gör sig också gällande. I Gamlas köpcentrum verkade en kort tid en afrikansk krögare. Intressant mat på menyn. Frugan och jag funderade på att besöka stället. Vi hann inte. Det stängde! I bussen hörde man kommentaren ”Ei siinä meikäläiselle mitään ollut”, översatt ca ”Där fanns ingenting för en som vi”.  Tydligen är det bara länkkorven som gäller.

Vi måste minnas att vi inte undgått terrorhandlingar. Myyrmanni-bombaren och skolskjutningarna var terrorhandlingar. Dessutom har vi vårt ytterst mörka kapitel i vår historia. Inbördeskriget, Frihetskriget eller vad man nu väljer att kalla det. En eländig konflikt där två sidor, den röda och den vita, drabbade samman. Bloggaren har alltid haft svårt att identifiera sig med den ena eller andra parten i den konflikten. Båda sidorna gjorde sig ändå skyldiga till mycket obehagliga handlingar, som lämnat djupa spår i mången finländares själ. Långt in i framtiden dessutom. Har alltid tyckt att den konflikten var en stor, stormande terrorcirkel.

Känner vemod då jag läser nyheterna från Nairobi. Vi måste stå upp och visa vårt förakt för dem som saknar förmågan att värdera medmänniskors liv och hälsa. Vi ska ändå inte skjuta ifrån oss problemen med motiveringen att de är så långt borta!

Det finns en ljusning. Det ser ut som om ungdomar skulle ha lite vidare vyer. De har kanske rest. De har kanske kompisar med utländskt ursprung. De flesta hatreaktioner bloggaren stött på, kommer från äldre medborgare.

Annonser