Förlitar du dig på på subjektiva källor då du fattar beslut.

Just nu kan man läsa hur en hel del teologer och kristna bekanta på t.ex. FB diskuterar den nya påvens uppenbart liberala linje. När han valdes, gav nyhetsförmedlingen inte mycket hopp om detta. Han har överraskat! Trevligt för all del men…

Som agnostiker med protestantisk bakgrund, har jag ofta undrat hur det kan komma sig att miljontals katoliker följer än äldre herremans andliga taktpinne i sin religionsutövning. Oberoende om han är en god människa eller inte (refererar här till historiska källor om våra påvar – läs och tolka själv!), är han uttryckligen en människa med alla de begränsningar det innebär. Han har sina subjektiva åsikter och makten att bestämma. Ett konkret exempel på vad detta kan leda till är den avoga inställningen till preventivmedel i en värld där vi håller på att bli för många.

Har någon gång diskuterat saken med teologer. Man tenderar att vifta bort problemet med kommentaren att ”Katolikerna har fel, det är vi som har rätt!” Kanske inte exakt med dessa ord, men minsann med denna andemening!

Det finns massor av religioner. Trosföreställningarna är olika. I en del lär man ut att det finns en gud, i andra finns det många. Traditionerna varierar och är ofta motstridiga. Faktum är att alla inte KAN ha rätt! Religion innebär automatiskt ett mått av subjektivitet och auktoritetsdyrkan.

Vem ska jag lita på om jag vill fatta ett beslut? Den lokala prästen? Kyrkoherden? Påven? Imamen? Rabbin? Vilken skrift ska jag följa? Bibeln, Koranen, Talmud, någonting annat…. . Eller ska jag våga tänka själv? Gärna med ett visst mått av etik i det andliga bagaget.

I en värld där människor lever sitt liv nära den plats de föddes och inte heller i övrigt har större kulturutbyten, kan det här fungera något så när. Man lever i ett samhälle där grannarna är som man själv. Större religionsrelaterade konflikter är då osannolika. De har förekommit förstås, ta 30-åriga kriget som exempel, men ofta har en viss stabilitet varit rådande. Idag rör vi på oss. Vi tar emot tankar idéer och inflytanden från andra delen av klotet om det vill sig. Grannen behöver inta ha samma trosuppfattningar som jag! Vem har rätt? Om hen har fel, har jag då rätten att ingripa? Hur? Ska jag tillrättavisa? Ska jag gå till mera drastiska åtgärder? Också inom den egna kulturkretsen kan det förekomma problem. Har den religiösa auktoriteten rätt att bestämma i medicinska frågor t.ex.?

I vilken grad ska jag låta den religiösa traditionen och dess auktoriteter styra i mitt liv? Hur ska jag veta att just de har rätt? Subjektivitetsfaktorn är uppenbar!

Är det här en risk i vårt samhälle? Bloggaren påstår att så är fallet. Den kyrka och församling jag tillhör, kan inte längre tvinga mig att handla si och så, men nog utöva en stark andlig påtryckning. Speciellt om jag tillåter det!

Finns inte dessa risker utanför den religiösa sfären? Javisst! Man kan tro på en radikal politisk auktoritet! Man kan hålla med en karismatisk ledare inom någon del av New Age-rörelserna. Säkert går det att hitta flera exempel.

I vårt eget samhälle just nu, ser det ut som om allt flera skakar av sig religionens auktoritet. Man skriver ut sig ur kyrkan. Det kan inte bara vara kyrkoskatten som är orsaken. Det måste finnas djupare skäl. De som inte skriver ut sig är allt mer sekulariserade. Hur många av oss går t.ex. till söndagsgudstjänsten? Handen på hjärtat? Håller människan på att fånga sitt förnuft, bli förståndigare och självständigare? Har stött på ateister som säger att det här uttryckligen är fallet, men bloggaren tvivlar lite. Vi har en tendens att låta någon ta över vårt tänkande. Det är så bekvämt! Bloggaren känner människor som styrs av sina horoskop. Som har kristaller här och där för att någonting sker med energin?? Som drar omkring möblerna i lokalen för att följa någon sorts I tjingtjong-filosofi… . Minns ett skrämmande exempel från studietiden. Stötte på en (finskspråkig) teknolog som glädjestrålande berättade att han tjänar lite fickpengar på att skriva horoskop. Minns inte var dessa publicerades eller åt vem de delades ut. Jag frågade vilka verktyg han använde. ”Ha ha. En skrivmaskin och en korg öl!”. Hm! Hoppas bara att han inte blev auktoritet för någon stackare!

När religionen fungerar, är den en sköld mot vilda auktoriteten därute – och de finns! Religionens tradition har stötts och blötts genom tiderna. Detta filter har säkert eliminerat de grövsta galenskaperna. Det här kan framföras som ett försvar av vår religionstradition. Konsten är väl närmast att försöka lära sig leva med en andliga biten, men samtidigt tänka själv, gärna baserat på kunskap och etik! Det gäller alla! Också dem som axlar rollen som andliga ledare!

Annonser