”Jag fattig, syndig människa”, läser man enligt protokollet i kyrkan. Det betonas ofta hur hjälplösa och svaga vi är. Visst är vi små i det stora universum. Men vi har också fått ett visst mått med förståndsgåvor. Det gäller att utnyttja dem.

Det finns många saker som kan bryta ner en människa. Motgångar på jobbet, i relationer till andra människor, insikten om att det finns saker man inte ser ut att kunna lära sig osv. Genetiken kan spela en roll. Somliga är känsligare än andra.

Som lärare vet jag att det är oerhört lätt att bryta ner och svårt att bygga upp igen! När man behandlar en undervisningsgrupp på 25-30 elever enligt vedertagna undervisningsmönster, sker det lätt att det som är disciplin och ordning för den stora gruppen, förvandlas till förtryck för någon annan. Individuell handledning är bara en utopi i dessa undevisningsgrupper. Man hoppas bara att skadan man ohjälpligen ibland ställer till med här och där, inte växer sig för stor!

Det är viktigt att stöda, uppmuntra, se det positiva i tillvaron och göra det klart för sina elever att de KAN.

Hur inverkar religionen här? Positivt får man hoppas! Bloggaren har ändå stött på personer som på allvar förklarat att de är skapta så, att de inte kan det ena och det andra, inte förmår si eller så. Gud har velat det så här. Hm! Jag vet inte vilken Guds vilja är! Det vet knappast någon annan heller.

Vi är duktiga på att söka ursäkter för våra tillkortakommanden, oberoende på om de beror på inlärningssvårigheter, stress eller ren och skär lättja. Då finns det en stor risk för att man överför ansvaret på Gud, utan att själv utnyttja den potential som i många fall finns där!

Man måste vara realist i den här frågan. Har man det verkligt svårt med att lära sig ett språk, matematik eller någonting annat, ja då ska man kanske låta bli. Men det finns annat! De allra flesta av oss hittar utvägar, bara vi söker.

Det ska erkännas att teologerna inte har det lätt alla gånger. Om man talar till en församling, kan predikan bygga upp i en del fall och bryta ner i andra! Precis som i skolan. Det gäller att vara förståndig när man uttalara sig! Dert som kan bli en tröst och en trygghet, borde inte tillåtas bli ett svepskäl för elände.

Annonser