Nyhetsrubriker om skolelevers kunskaper är någonting man ofta ser. Det märkliga är att det saknas en röd linje. Ena dagen ser man påståendet att de finländska barnen hör till kunskapseliten, följande dag kommer det alarmnyheter om att man blandar ihop bibliska personer och popstjärnor, saknar förmåga att utföra elementära räkneoperationer, inte kan stava ihop enkla satser, saknar ordförråd osv.

Som lärare måste man vara realist. Det FINNS stora brister, men…

För ca 35 år sedan, startade bloggaren sin bana bakom katedern. En av de äldre kollegerna rynkade ihop sin panna och berättade full av allvar, att eleverna varje år förlorar ca 10 % av sina kunskaper. Förfärligt sa hen! Håller med! Det går nämligen så här:

korkade

Om det varje år försvinner 10 % av kunskaperna, återstår efter bloggarens yrkeskarriär hittills, bara 2,5 % av vad det en gång var!

Skräpsnack! Det kan inte vara så här! Vi äldre har genom historien gnällt på de yngre, som bara blir latare, mera korkade, fetare och i största allmänhet är i vägen!

Samtidigt måste man inse att det finns mycket att rätta till.

En brittisk kollega som bloggaren en konferensafton förbättrade världen med på en mörk krog någonstans, hade en intressant observation att komma med. Hen hade lagt märke till att de lärare som kverulerar mest, är samma personer som fulla av förakt motverkar alla försök att reformera undervisningen!!! Flera andra kolleger vid bordet instämde! Det ligger någonting i detta!

Vi borde definitivt som lärare sätta mindre energi på att kritisera ungdomen och mera energi på att söka lösningar. Ska vi söka skyldiga? Gillar inte termen, men frågan måste kanske ställas. Vem bär ansvaret för att ungdomen ”inte kan”?

Hemmen spelar en enorm roll här. Skolan måste få stöd hemifrån, annars är loppet kört. Föräldrar ska inte berätta för sina barn, att de själva hade svårt med det ena eller det andra, medan de samtidigt säger att det inte är så viktigt. ”Jag har klarat mig fint i alla fall”. Kanske det, men samma behöver inte gälla de unga!! Man ska inte heller sticka iväg på veckolånga semesterresor mitt i terminen, och sedan klaga på att resultaten är sämre än man väntat sig. Med de yngre barnen måste man dessutom offra av sin TID! Barnen behöver det vuxna stödet.

Samhället spelar en stor roll. Många av våra skolor är drabbade av mögel, dåligt fungerande teknik och andra tråkigheter. Hur kan det vara så att vi ofta yvigt förklarar att våra barn är det viktigaste vi har, för att samtidigt ge blanka sjutton i deras miljö utanför hemmet!

Lärarna då? Vad ska vi göra? Bloggaren tror på anpassning! Vi måste försöka följa med vad som sker i de ungas värld i stället för att bara gnälla på dem! Saker och ting fungera inte som tidigare! För 10 år sedan gnällde man över att ungdomarna såg för mycket på TV. Det gör de inte längre! De stirrar på streamade program i datorn/pekplattan i stället. Någon större skillnad? Kanske det. Tekniken är mera interaktiv idag. Varför inte UTNYTTJA det?  Och annat ”nytt”. En ung som hör 6 – 8 timmar föreläsning per arbetsdag, är helt enkelt i fel miljö! Man måste GÖRA saker och ting. På papper, på pekplattan, med andra arbetsredskap, hemma och i skolan.  Bloggaren själv brukar kollapsa mentalt efter ca 30 minuter föreläsning!

Att ondgöra sig tär på krafterna. Att prova nytt och se att det fungerar ibland är däremot en enorm inspiration. För alla parter. Fram för nytänkande bara!

Annonser