Vi lever i en brytningstid. Sociala medier, bloggar, diskussionsforum och annat digitalt har ersatt det klassiska umgänget. Bra eller illa? Ingenting är fullt entydigt. Vissa mönster börjar ändå framträda.

För ca 10 år sedan förfasade sig många över framtidsperspektiven. Man måste ju umgås ansikte mot ansikte! Inte kan man föra en vettig diskussion via webben! Usch!

Idag tycker bloggaren sig se tydliga exempel på att kommunikation via webben fungerar. Det händer att man drabbar ihop med någon via tangentbordet, men det sker mycket mera sällan än i verkliga världen! Där är det som kallas diskussion, är ofta ett aggressivt försvar av egna ställningstaganden. På webben hinner de flesta tänka efter innan de ger en respons! Och få muntur (skrivtur) oberoende av dominanta pratare! Vanligen visar man dessutom respekt för den man diskuterar med. Inte alltid förstås. Hatmeddelanden förekommer. Likaså inställningen att diskussionspartners åsikter ska krossas, då det egentligen gäller att försvara det man själv tycker!

Webben har också en annan sida. Kontaktnätet är stort. Man har givetvis inte kontakt med alla sina bekanta, men möjligheten finns där och överskådligheten ökar. Bloggaren ”umgås” med personer världen över! Det är för sjutton roligt och inspirerande. På jobbet hinner man inte!

Den här förskjutningen från det lokala till det globala har sina fördelar. Goda idéer sprids snabbt. Intressanta tankar föds. Goodwill ökar. Det har flera gånger hänt att man första gången träffat en själsfrände fysiskt på någon konferens eller resa.

Det negativa då? Jag tror att vi måste gå in för att inte kommunicera anonymt! Där frodas hatet! Om man träder fram under eget namn, tvingas man hålla igen och åtminstone bevara en del av sin ljusa sida. Den mörka sidan stöter åtminstone bloggaren sällan på. Gillar dagsläget!

Annonser