I bloggarens arbete som lärare i gymnasiet, blir man bekant med kolleger i många skolor. Nu har vi nåtts av nyheter om att våra Pisapoäng i matematik inte är så lysande man tidigare trott. Hur reagerar man på fältet?

Nja! Det varierar. Man har tolkat läget så att vi inte egentligen blivit bättre eller sämre. De asiatiska nationer som trängt ner oss på listan, har nyligen tagits med i undersökningen. De har dessutom ofta en ytterst hård skolkultur, som inte skulle sitta riktigt här hemma. Under dessa förutsättningar finns ingen orsak för panik. Glädjande är dessutom att vi finlandssvenskar klarar oss bra!

Ändå påpekar matematiklärare ofta att kunskapen är på nedgående bland våra elever. Bloggaren har åsikten att förståndets nivå är att likna vid en konstant. De unga blir inte ”dummare”. De blir annorlunda! Kanske borde vi ta oss en titt på problemet ur en annan synvinkel! Vad kan vi som lärare göra? En gymnasiefysikers tankar ska tas upp här.

Det är alltid farligt att tala om kollegers arbete. De tenderar bli förbannade! Förståeligt! Man blir också själv arg när någon klant därute i samhället kommer och tycker till. Nu råkar bloggaren ändå ibland undervisa matematik ibland och dessutom tillämpa matematik i fysikundervisningen. Så nu kör vi! Målet är inte att såra! Målet är att försöka tänka konstruktivt! Dessutom! Det är INTE lärare bloggaren vanligen reagerar på. Det är läroplaner, timfördelningar, studentexamen och beslut ”uppifrån”. Lärarna knogar vanligen på riktigt bra, men de har yttre ramar att följa!

Första utvägen för oss lärare tenderar att vara att skylla nedåt! På högskolan skyller man på gymnasielärarna. De skyller i sin tid på högstadielärarna, som tycker att lågstadiet bär skulden (gränsen mellan högstadiet och lågstadiet har man förstås försökt sudda ut, men i vårt medvetande finns den kvar). Kanske får barnträdgårdslärarna sedan sin dos! Tur att bloggaren inte är barnmorska! Då skulle väl allt vara mitt fel!

Vi måste lära oss att samarbeta konstruktivt! Det här är inte ett problem för ett speciellt skolstadium. Samarbete förekommer såvitt jag vet här och där. Lärare träffas och diskuterar. Initiativen är ändå ofta privata och sporadiska. Ett större samarbete kunde vara fruktbart. Inte så att en del av oss viftar med pekfingret och förklarar! Det skadar mera än det bygger upp. Vi gör alla vad vi kan! Men vi borde hela tiden lära oss mera! Vi kommer inte ifrån att ämnet matematik är viktigt på ALLA skolnivåer! Här riktas ett fromt önskemål till beslutsfattarna.

Sedan en kort historisk återblick. År 2004 förnyade man timfördelningen i grundskolan. Bort med konst- och färdighetsämnen. Mera tuffa teoriämnen som matematik, modersmål, historia och samhällslära. Också i gymnasiet har dessa ämnen mängder av obligatoriska kurser! Hur har det gått? Nåja! Man får väl säga som så, att mängden lektioner inte är det avgörande. Det finns andra faktorer! Hur är det med kursernas innehåll och tidtabeller t.ex.

Bloggaren har kontakt med en del fd elever. Somliga av dessa studerar utomlands. Har får responsen att mycken matematik därute, helt enkelt inte undervisas i Finland! Avancerad statistik, sannolikhetslära, vektormatematik samt linjäralgebra är några exempel. Här hemma sysslar vi väldigt mycket med funktionsanalys (som givetvis är viktig). Ändå har t.ex. begreppet integral slopats inom kort matematik. Vi har alltså studenter som är allmänbildade utan att veta vad termen integral betyder. Likaså har man skurit bort differentialekvationer ur långa matematiken. Fysikerna suckar! Man har ett stort antal kurser med ett rätt så snävt innehåll alltså!

Ett annat problem är koordination. När bloggaren som fysiker skulle behöva vissa matematiska verktyg (trigonometri, vektorer, derivator…) visar det sig ofta att en stor del av studenterna ”inte ännu haft det” i matematik. Då måste man dra en kort introduktion, vilket förbrukar den egna undervisningstiden och givetvis inte har så hög standard. Slöseri med resurser!

Det händer ofta under fysiklektionerna att studenter får den där klassiska Lidnerska knäppen. ”Aj det är det där X betyder!” X är något matematiskt begrepp. Vad gör vi. Jo, vi tillämpar!! Det underlättar! Man förstår ofta det man ser en ”nytta” i. I tidningsintervjuer har elever bl.a. sagt att matematik upplevs negativt, eftersom det är teoretisk och onyttigt(!!!!).

Några konklusioner och förslag!

Samarbeta över åldersnivåerna! Försök utarbeta en kultur där matematiken upplevs som viktig och rolig på alla dessa åldersstadier. Tillämpa och teoretisera, allt enligt vad eleverna kan smälta!

Synkronisera och samarbeta mellan olika läroämnen! I t.ex. gymnasiet borde detta kanske betyda att läroplansgängen inom matematik och fysik kunde sätt sig vid samma bord någon gång och gnugga de är geniknölarna. Försök gå igenom begreppen inom matematiken och använd sedan verktygen möjligast effektivt! Kanske borde matematik också tas upp mera inom andra ämnen? Biologi, kemi, samhällslära, språkvetenskaper…. ? Men om man inte ”kan”? Varenda lärare har väl själv avlagt studentexamen? Då borde man väl kunna. Men om man ”glömt”? Samarbeta! Utnyttja en kollegas kunskaper och ge av din egen kunskap! Var inte så förbaskat revirtänkande! Kolleger kan vara resurser! Låt matematikern dra en lektion! Kanske kan man själv inbjuds att hjälpa till i matematiken nu och då, speciellt om vi vänjer oss vid tanken! Bloggaren tror inte att man förlorar ansiktet som lärare då. Kanske tvärtom!

Skulle det vara omöjligt att minska på djupet och öka på bredden inom läroplanerna? Nu analyserar vi funktioner djupt och ingående i massor av kurser. Det är som en pianist som ökar skalor för länge och inte kommer till skott med riktig musik! Varför inte öka statistiken andel (den behövs på många håll) t.ex.? Eller något annat intressant område? När eleven frågar vad man gör med någon form av matematik, borde man kanske svara på frågan med verkliga, praktiska exempel. Kanske vi borde se mera över vad man gör i resten av Europa och världen.

Nu kan det hända att det här är exakt den väg vi tar! Nya undervisningsmetoder diskuteras. Nya möjligheter utreds. T.ex. kodning diskuteras just nu. Borde våra elever programmera! Allting kan inte lösas analytiskt. Ibland måste man gripa till numeriska metoder. Också i skolan. Det skulle vara viktigt att gå på utan skygglappar. Det traditionella fungerar uppenbart dåligt! Vi når ingenstans genom att skylla på de unga. Det är betydligt smartare att anpassa sig till deras värld och ställa kvalitetskrav på den!

Annonser