Idag är det den sjätte december. Finland firar sin självständighet. Så också bloggaren. Sitter ensam hemma. Äkta hälften har tillsammans med dottern tagit flyget till kungliga huvudstaden Stockholm, för att fira en för båda välförtjänt minisemester. Bland annat Jonas Gardells show och restaurangbesök står på listan för dem. Hoppas de har det fint!

Här hemma har dagen förflutit lugnt och fint. Bloggaren har ansat några anspråkslösa bonas-träd, läst och sett på Game of Thrones på datorn. Lite jobb blev det också, närmast planering av ett inlägg i tekniska bloggen. Men nu är det kväll och presidentens fest i Tammerfors rullar på i TV. Två artister sjunger sjunger turvis på svenska och finska. Prima!

Jag minns min ungdoms självständighetsdagar. De var mörka och tungsinta. Barnen skulle knipa käft. De vuxna gick andäktigt omkring och såg sura ut. Slottsfesten var högtidlig, men folket tyngdes av dystra minnen. Ett av de dominerande inslagen var de blåvita dubbelljusen i fönstren. Man vördade med rätta de soldater som stupat i krigen mot den stora grannen i öst. Vintermörkret tävlade med sinnestillståndet. I TV spelade man filmatiseringen av Väinö Linnas stora roman, Okänd soldat. I gårdsbolaget noterades noggrant vem som inte skyltade med dubbelljusen. De kallades s….s kommunister. Jag minns att det här förvånade mig. Det bodde åtminstone ett par familjer i gården som öppet var anhängare av kommunismen. Partibok och allt. Men de hade minsann också ljus i fönstret!! I mitt unga sinne undrade jag om inte pojkarna vid fronten hade varit ett tvärsnitt av folket? Borgare, kommunister och allt däremellan. De hade säkert olika religioner och världstolkningar. Varför senare se så trångt på det hela? Var inte alla värda vördnad?  Självständighetsdagen blev nästan fylld av angst!

Hur är det idag? Gick ut på balkongen och tittade mig omkring. Bara i ett par fönster såg jag dubbelljusen! Julljus av olika slag var det gott om. Visserligen har mången familj med utländskt påbrå flyttat in, men i alla fall. Tydligen ändras traditionen. Har annat ändrat? Slottsfesten skiljer sig. Högtidliga programnummer. Inta bara dans på slottet! Tyst är det ute på stan (tog mig en liten sväng), men många ser glada ut i snöslasket!

Jag kan inte låta bli att tänka på hur andra nationer firar sin självständighet. Norrmännen med sin 17 maj och amerikanerna med sin 4 juli. Glada dagar! Också de länderna har upplevt kriser och elände. Det kan hända att jag färgas av det faktum att jag de första femtio åren av mitt liv var norsk medborgare. Jag tycker mig skymta två olika kulturer och var stolt och glad över båda. Håller Finland på att få en gnutta av den ljusare traditionen?

Bloggaren vet inte, men följer med och undrar. Nu sjunger man nationalsången i TV. Presidentfrun Jenni Haukio ser glad ut.

Ska snart plocka fram en liten flaska champagne och fira! Med gott och fridfullt sinnelag. Finland ska jag skåla för! De soldater och lottor som satte liv och hälsa på spel likaså. Men också för alla landsmän idag som kämpar mot dålig ekonomi och andra svårigheter. Och för dem som lyckats göra gott ifrån sig och kanske åtminstone lite lyckats förgylla samhället för sig själv och andra! Och för att Finland är en del av det Europa jag tycker så mycket om! Och för det att jag har rätt att tycka som jag vill och skriva om det i min blogg!

Skål för allt detta! Glad självständighetsdag!

Annonser