Vi människor har våra fördomar. Det hjälps inte! Jag minns en äldre bekant som bergsäkert förklarade att mat, ja se det är kokt potatis med lite tilltugg. Alla nationer där man man inte planerar kosten kring potatisen, de är liksom undermåliga. Se bara på italienarna, sade hen. Pizza äter de och ingenting åstadkoms i det landet. Bloggaren försökte försiktigt påpeka att Enrico Fermi och Puccini med flera var italienare, att renässansen blomstrat i landet, att Italien har en världsberömd designindustri, en mäktig historia osv., men se det hjälpte inte. Italienarna äter ju inte potatis bevars! De sitter ju bara i solen och väntar på siestan!

Bloggaren har ofta funderat på hur mycket fördomar man själv har inom sig. Om andra kulturer, nationer och religioner. Kanske inom närsamhället. Jag tror t.ex. att många lärares tendens att klaga på ungdomen bottnar i  fördomar. En av de fördomar jag tycker mig skymta i mitt eget resonemang, är motviljan mot allting franskt. I ungdomsåren interrailade bloggaren med blivande äkta hälft. Europa blev en ljus upplevelse, men i Paris stötte vi på arroganta och otrevliga människor. Efter det har Frankrike inte funnits på bloggarens världskarta. Nu är ju Frankrike mycket mera än bara Paris! Borde kanske tänka om. Man kan ju besöka andra delar av landet? Kanske tom. ombepröva sina uppfattningar om Paris?? Hm! Möjligen nästa år?

I Finland, liksom antagligen i resten av Norden, lever vi en trygghet, som möjligen håller på att svika. Ekonomiskt håller tiderna på att bli sämre. Vår välfärd har kanske gjort oss överlägsna. Kanske vi en dag blir tvungna att be omvärlden om hjälp, som Grekland och anda nationer?? Kanske har vi en arrogans mot resten av världen, i stil med en bloggaren upplevde i Paris?

Bloggaren tror att det skulle sitta med ett nyårslöfte. Det skulle i så fall vara att försöka minska bördan av fördomar. Det kanske inte är så lätt. En del av uppgiften är att identifiera dessa fördomar! Antagligen är det steget det svåraste.

Nåja. Försöka duger!

Gott Nytt År!

 

Annonser