Kopplingen mellan kyrka och stat behandlas i dagens Hufvudstadsbladet 1/2/2014. Intressant läsning. Här finns mycket att fundera på. Vi har ingen statskyrka i Finland. Den kallas i stället folkkyrka. Kopplingen till statsmakten är ändå påfallande stark.

Bloggaren har alltid känt ett kraftigt behov av rätt till en egen åsikt. Kan svårligen tänka mig medlemskap i ett politiskt part t.ex. Då skulle åtminstone en viss grad av åsiktslikriktning bli aktuell?? Tror jag!

Faktum är att en starkt negativ upplevelse under ungdomsåren har med religionen att skaffa. Under en lektion i vad som kunde kallas ”Bibelns fysik”, opponerade jag mig. Minns inte riktigt vad det hela gick ut på, möjligen universums ålder eller så. Det var inte så lyckat! Blev utskälld och hade en tid sänkt vitsord i religion. Lärde mig hålla käft och tänka tyst.

Nu sägs det ju att religionsundervisningen inte är konfessionell. Kanske det. Ett annat argument är att man bör förstå sig på den religiösa sfären, för att begripa t.ex. hur man resonerar inom främmande kulturer. Det har betydelse för världsfred och annat argumenteras det. Kunde hålla med, men….

Bläddrade lite i gymnasiets läroplaner. Kursen om främmande religioner är den FJÄRDE i raden och den är inte obligatorisk!! Varför? Om nu saken är så viktig?

Jag har aldrig aktivt valt att skriva in mig i vår folkkyrka. Man slinker ju in på basis av föräldrars val av religion. Känns nog lite absurt, skulle jag påstå. Har min tankefrihet begränsats? Nå ja. Vissa försök har ju förekommit, men jag har lagt dem bakom mig. Varför inte skriva ut sig? Har funderat på den möjligheten, men vill avvakta och se vad som händer. Hur kommer kopplingen kyrka/stat att utvecklas? Är religionsundervisningen verkligen konfessionsneutral? Kommer jag en vacker dag att hitta en version av den kristna religionen som passar in i den naturvetenskapliga världsbilden?

Intressanta frågor!

Annonser