Det finns farliga saker man kan blogga om. Sådant som väcker läsarens aggressioner. Man skulle förvänta sig att religionen är ett sådant tema. Men nej! Ingen har så vitt jag vet blivit rasande över mina smått agnostiska grubblerier. Inte så jag märkt det åtminstone. Men se idrotten!

Säg ingenting negativt om vår ishockey t.ex. Då fräser någon säkert till. Kanske riktigt ordentligt till och med! Stötte på saken då jag såg på TV. En ung kille sade att han säkert lynchas för att säga så, men ishockey intresserar inom inte det minsta! Själv har jag blivit ordentligt utskälld och förlorat en FB-kompis, då jag protesterade mig mot det faktum att man i grundskolan tvingas satsa pengar på skridskor och skidor, som kanske bara används någon enda gång!

På något sätt tycker bloggaren att det här är typiskt för vår tid. Man ska vara politiskt korrekt, tillmötesgående och trevlig. Ändå behöver man någonting att ”tro på”, att ”dyrka”. Då kommer idrotten och speciellt lagsporterna lätt in. Nästan som substitut för religionen, som tappar mark i snabb takt.

De finns många goda sidor med idrott. Den som rör på sig, mår bra. Personligen intresserar vissa individuella grenar bloggaren. Lagsporter känns rätt ut talat tråkiga. Laganda i all ära. Den kan utvecklas utanför rinken eller bollplanen också. Jag har hört flera unga berätta hur oerhört tungt och förnedrande det kändes, att aldrig bli accepterad i ”ett lag”, inte ens då de verkligen ville det! Laget kunde vara en ”insideföreteelse”. De som var med frös ut dem som inte var det. Inte mycket till sund laganda då, tycker bloggaren!  Jag förbehåller mig rätten att tycka så! Jag vill ha idrottsfrihet!

Så länge idrotten utövas på ett vettigt och sunt sätt, är allting ok. Om den blir en besatthet, som går ut över den övriga tillvaron, är läget sämre! Om en ung människa inte ger sig tid med annat, som studier och vanligt socialt liv t.ex. Eller om man märker att kroppen inte klarar sig utan kemiska hjälpmedel! Det här är en balansfråga. Så har vi en sidoeffekt förstås. Supporterskarorna. När något större idrottsevenemang slutar på stadion eller ishallen, kommer de vällande. Utklädda i lagets färger, bråkiga och ofta tungt berusade. Hotfulla och jävliga. Visst finns det vanligt hyggligt folk med, men stora delar av grupperna beter sig på ett trist sätt. Kan inte vara hälsosamt precis! Det här gäller inte bara Finland. Fotbollshuliganismen ute i världen är ett exempel. Idrottarna kan kanske inte direkt beskyllas för dessa gruppers agerande, men de är en del av helheten.

Jag uppfattar mig inte som idrottsfientlig. Men jag ger inte upp rätten till mina åsikter i ett land där saker och ting dikteras av skräniga folkskaror och aggressiva individer!

 

Annonser