Hufvudstadsbladet tar idag, torsdagen 27/2/14, upp en fråga som vi funderat en hel del på inom familjen. Den av Petrus församling drivna eftermiddagsverksamheten för unga barn läggs ner i stadsdelarna Sockenbacka, Munksnäs och Södra Haga. Det är alltså fråga om unga som slutar skolan tidigt och måste vänta länge på föräldrar som kommer från jobbet. Många föräldrar ställer sig ytterst kritiska till beslutet. Från församlingens sida påpekar man att verksamheten läggs ner av ”produktionstekniska” skäl samt att verksamheten så vi så bara berört en liten del av skolorna i församlingens område. Staden säger sig kunna ta hand om de ca 40-50 barnen i sina utrymmen, men…

Nu är bloggaren inte längre medlem av den församlingen, men fundera på saker och ting får man göra ändå.

Det skulle förstås vara naivt att tro att kyrkan inte berörs av det ekonomiska läget idag. Inbesparingar görs på många håll. Så säkert inom församlingarna också. Nu frågar man sig ändå vad församlingen ”producerar”? Är jämförelsen med företagsvärlden lyckad? Ok. Låt oss för argumentens skull utgå från att så är fallet.

Ett framgångsrikt företag har säkert annan verksamhet än ren och skär produktion.  Man måste utveckla produkten man säljer, forska ut nya produktionsmetoder och överlag tänka framåt i tiden.  Kyrkan är idag i trångmål. Allt flera människor lämnar vår folkyrka bakom sig, som ett sjunkande skepp. En satsning på framtiden, skulle vara att gå ut i samhället och låta unga se att man finns. Som en del av samhället! I min egen barndom växte jag upp i ett hem utan religion. Många släktingar var uttalade ateister och resten saknade i stort sett intresse för ”den teorin”. Min enda kontaktpunkt till kyrka och församling var skolans religionsundervisning och ungdomsklubbar, som det hette då. Jag minns att ett visst intresse väcktes. Det har inte resulterat i någon djup övertygelse, men utan dessa kontaktpunkter, hade kyrkan varit lika aktuell för mig som senaten i antikens Rom!

Ska man inom församlingarna göra annat än ”sprida det glada budskapet”? Bloggaren tror att det behövs. Om kyrkan isolerar sig, finns risken att den sjunker snabbare än man kunde tro! I artikeln i Hbl, uttrycker sig en förargad förälder som så, att det nu när länken till barnfamiljerna klipps av,  blir folktomt på församlingens jul- och vårfester. Det kan stämma! De sex fast anställda prästerna i församlingen (alla män!) , jobbar säkert duktigt på med sina uppgifter. Ändå frågar sig bloggaren om det verkligen räcker till.

Nu är det förstås lätt att sitta här hemma och filosofera. Om pengarna tar slut, måste man göra någonting. Det gäller även den skola jag själv jobbar i. Men där kämpar vi hårt för att alla ska ha en plats och allmänbildningen ska högaktas. Det förutsätter en viss bredd och tolerans mot det som inte ”är det egna”. Våra blickar är hela tiden riktade mot framtiden. Kanske vi lyckas utforma en bra sådan, kanske inte! Men försöka måste man! Undrar om inte kyrkan skulle må bra av motsvarande.

Annonser