Bloggaren har jobbat som lärare i snart 40 år. Under en sådan period ser man trender, modenycker och annat komma och gå. En sak bloggaren minns, var skräcken för en ny storkonflikt i världen. På 80- och ännu under 90-talen var många unga genuint bekymrade och rädda för morgondagen. En del unga oroade sig till och med så mycket, att det verkade hämmande på deras livslust och motivation att studera och planera sin framtid Det var ju inte bra!

Nu händer det igen där ute. Krim står inte ännu i lågor, men möjligheten finns! Hur reagerar man? Förvånansvärt lamt. Det är ju långt borta!

I dagens värld kan man fråga sig om någonting på jordens yta verkligen är långt borta? Varför är reaktionen här hemma så svag?

En förklaring kunde vara att man saknar kännedom om det som varit!? Det känns inte bara långt borta i rum utan också i tid. Tanken är intressant. Våra unga erbjuds ju mängder av kurser i allmänbildande ämnen! Väcker inte dessa informationskanaler en mängd kopplingar och associationer! Förstår de inte vad de läser om? Många vuxna skäller på de unga. Bloggaren tror inte att det är rätt väg. Kanske är felet att söka hos oss som har sett saker och ting tidigare – även om min egen generation här hemma inte har upplevt ett regelrätt krig. Kan det vara vårt budskap som inte går hem?? Kunde vi göra någonting annorlunda, givetvis utan att skapa hysteri och vanmakt?

Vill inte måla fan på väggen eller påstå att det är bra att gå och oroa sig, men känner mången negativ vibration då nyheterna flödar. Om inte rädsla så åtminstone ett stort vemod.

Annonser