Bloggaren har otaliga gånger stött på kommentarer i stil med ”Då jag gick i skolan, var matematik mitt absolut värsta ämne” eller ”Jag hade en matematiklärare som var en riktig skitstövel”. Det blir lite jobbigt att tackla dessa kommentarer, eftersom de ofta levereras med en klar adress. ”Du som undervisar fysik och matematik, kan gott veta vad jag tycker om dig och dina gelikar”.

Ibland väljer jag att låta kommentarerna bara passera, men det händer att jag försöker förstå vad det hela är frågan om.

Gav mig en gång in på en diskussion med en matematikhatande medmänniska i min egen ålder. Jag ville veta vad som kändes så irriterande. Efter att ha benat och analyserat, kom vi fram till att hen aldrig förstod ”varför man gör som man gör”. Algoritmerna, dvs metoderna, för de fyra enkla räknesätten, var t.ex. höljda i dunkel. För att inte tala om ännu mera abstrakta begrepp. Läraren hade blivit fly förbannad över frågan varför man gör just så här! Det känns inte riktigt ok. Varje elev som frågar sig varför, visar en ytterst välkommen filosofisk ådra. Vill inte som lärare verka maffig här. Ofta förstår man inte vad en elev egentligen frågar, men man borde försöka. Aggression är en dålig utväg.

Läste en artikel på webben, där problemet tangerades. Intressant. Jag kommer också ihåg egna erfarenheter från skoltiden. Jag funderade på multiplikationsalgoritmen. Mitt ”varför”, besvarades med ”Håll käften, du är inte här för att tänka, utan för att öva matematik!” Jo jo. Intrycket var att läraren inte visste varför! Så här gör man bara!  Jag presenterar  problemet närmare i slutet av detta inlägg.

I artikeln jag refererar till, kritiseras läraren för att krångla till en enkel sak. Ja håller inte riktigt med! Vi ska lära oss att använda den enkla algoritmen, MEN också gärna förstå den. Gärna på flera olika sätt. Gärna så att olika elevers förmågor anpassas till förklaringen (vilket kan vara omöjligt i en stor grupp!!!). Tålamod!

 

 

Nu till mitt ”multipliaktionsproblem”.

Skift1

 

Ja! Handen på hjärtat! Vet du? Eller behandlas detta som magi? Man ”gör någonting” och sedan får man ”ett svar”! Bloggaren ville förstå, men de var tydligen inte så smart!

Några år senare ställde jag frågan till en annan lärare. En med tålamod. Han förklarade saken så här:

Skift2

Vet inte om det hela klarnade för den läsare som inte förstått detta tidigare? Resonemang av den här typen kräver lite eftertanke. För mig var det här ändå en stor upplevelse! Jag förstod! Skulle gärna unna känslan åt andra.

Läraren som förklarade var fysiker! Det finns en orsak att jag valt mitt huvudämne som jag gjorde!

 

Annonser